Film
Mama Weed
Flimmer Norrköping Filmfestival
Cnema
Regi: Jean-Paul Salomé
I rollerna: Isabelle Huppert, Hippolyte Girardot, Farida Ouchani, Jade Nadja Nguyen, Liliane Rovère, Iris Bry m fl
Betyg: 3
"Mama Weed" är en film som är rörig i sin skepnad. Både franskt fars-ig och samtidigt grundad i vissa allvarliga poänger. Absurd uppsättning av händelser samtidigt som det finns ledtrådar till varför saker är som de är. Och i förgrunden har vi den ofta fantastiska Isabelle Huppert, som i fallet med "Mama Weed" bär helheten i mångt och mycket. Filmen har en förlaga i form av roman av Hannelore Cayr med titeln "La Daronne", som löst kan översättas till "gudmodern". Orsaken och sambanden gör "Mama Weed" till något mer än dussinfars från Frankrike, men exekution och manus håller tillbaka potentialen.
Patience är en änka med två vuxna döttrar. Hennes åldrande mamma lever på äldreboende dottern knappt har råd med. Döttrarna har själva svårigheter att etablera sig på bostadsmarknaden. Patience arbetar som arabisk tolk för polisen. Till en början ger hon ett helylleintryck som passar in i rollfigurens liv. Hon har också kollegan och nyblivna polischefen Philippe som kärleksintresse, eller om det är tvärtom. När Patience upptäcker att en ung man på väg att åka dit för narkotikabrott är son till undersköterskan på mammans vårdhem växlar tolken in som brottsling. Motivet gör alltså brottet mer fascinerande än genomsnittlig film. Att rädda familjen hon är mån om öppnar dörren för större brottslighet. Snart är Patience droglangare av de produkter hon kommit över och löser upp ekonomiska trådar i sitt liv. Hon klär ut sig till en muslimsk kvinna i hijab och använder mediokra mellanhänder för att bli av med knarket.
Jean-Paul Salomé, som också varit med och skrivit manus, får trots allt fram poänger om samhället i stort med sin film. Om en kapitalism som gör livet orimligt svårt för människor. Samtidigt har den en malplacerad humor som sällan bidrar till annat än stereotypisering. Att han kommer undan någorlunda beror på Hupperts gnistrande gestaltning av en sympatisk kvinna utsatt för omständigheter. Persongalleriet är underhållande men också tunt. Stundtals känns det som om filmen använt diverse invandrargrupper för att kunna driva med nidbilder av just invandrare. "Mama Weed" känns som filmatiseringen av konceptet "jag får säga n-ordet då jag själv är mörkhyad".