När Will Smith var 22 år gammal var han stor stjärna i sin egen sitcom ”Fresh Prince i Bel Air”. Då föddes Margot Robbie i Australien. Året var 1990. 2015 spelar de ett av-och-på-par på film och illustrerar ett stort patriarkalt, gubbsjukt problem i Hollywood. 50-åriga män och 20-åriga kvinnor paras ihop utan att det i manus framgår annat än att parningen är fullkomligt naturlig. Okej, Will Smith ser inte ut som genomsnittlige medelåldersmannen. Han är däremot känd och därmed vet vi om hans ålder.
Om det problemet hade varit enda bekymret med ”Focus” skulle jag kunna acceptera läget. Så enkelt kommer vi inte undan. Början är intressant. Amatörtjuven Jess träffar svindlarlegenden Nicky, som tar in henne i sitt team och lär upp henne. Initialt i filmen finns en del spännande och roliga scener, exempelvis en som insinuerar Nickys stora problem med spelmissbruk. Sedan hackar filmteamet upp berättelsen som känns snarare som tre i en. Vid varje uppbrott tappar historien något, kalla det fokus.
Regissörerna Ficarra och Requa har lagt stor möda på överraskningsmomenten. Snart har de dock lurat sig själva och glömt av sin ursprungliga destination och sitt syfte. Till slut är enda viljan att chocka publiken. Men den som tittar känner i stället likgiltighet. Resultatet: svag version av ”Ocean’s Eleven”.
Will Smith gör ingen minnes-värd insats. Margot Robbie befäster sin status som Hollywoods bombnedslag med en osofistikerad sida men även hon har gjort bättre ifrån sig i andra produktioner. Du kan hålla hur mycket fokus du vill på ”Focus” men du blir svindlad ändå, på dina biopengar.