"Factory Girl" börjar lättsamt med en behaglig feel good-känsla. Komiska ådran påminner lite om Bollywood-produktioner. Tonen dyker dock snart ner i avgrunden som är problematik kring klass och kön. Genom denna omvandling finns Yasmin Raeis utmärkta skådespel som skiftar problemfritt. Byte av inriktning kan kännas markant men det speglar också livet där en händelse kan drastiskt förändra allting.
Raeis spelar Hayam, en arbetare som jobbar på en textilfabrik som sömmerska. De unga kvinnornas gemenskap glättar över det hårda liv de lever. När en ny manlig direktör börjar på fabriken faller Hayam pladaskt för honom. Att de kommer från olika bakgrund bekymrar henne inte. Eller kanske är det just därför hon faller, Salah är en flyktbiljett från ett tufft liv. Hon tar initiativ för att bana väg för en kärlekshistoria likt gamla filmer där allting slutar lyckligt. Något händer och plötsligt är Hayam i mitten av en skandal där nästan ingen är på hennes sida till en början. Istället för att blidka de anklagande bestämmer hon sig för att låtar beskyllningarna skjutas mot henne. Hayam vägrar att försvara sig mer än initialt.
Mohammed Khans film är en väldigt intressant historia som kunde ha berättats mer skarpt. Ibland är den intensiv och stark men stundtals klumpigt berättad. För en berättelse som står upp för kvinnor är kvinnoporträtten märkliga. Många av dem är mest intresserade av skvaller, beskyllningar och elakheter. Det blir en udda förstärkning av myten att kvinnor endast baktalar varandra och är gnabbande höns. Vilket är synd när helheten visar kvinnors viktiga roll i samhället.