En liten rödrandig kattunge blir övergiven av sin familj och söker skydd i ett märkligt gammalt kråkslottsliknande hus, som visar sig tillhöra en åldrande trollkarl. Trollkarlen har skapat ett eget litet universum inne i huset, där han hänger med sina djur och snickrar ihop fantasifulla små manicker och robotar till sällskap.
Den största behållningen i filmen är magin som föds där inne, när trollkarlen får visa sina finurliga uppfinningar och lilla Blixten försöker komma in i gänget, motarbetad främst av den buttre kaninen Jack.
Den skojiga animationen, ofta visad ur Blixtens perspektiv, är också ett bevis för att animerad film som inte kommer från någon av de stora amerikanska jättarna, utan från Belgien, kan bli riktigt lyckad. När Blixten glider ned längst en ledstång i det stora huset är publiken där med honom i en nästan berg- och dalbaneliknande effekt.
Kattperspektivet gör också att det kanske blir lite extra läskigt när en stor schäfer dyker upp och jagar lille Blixten i inledningen, vilket var spännande för de lite äldre barnen men faktiskt skrämde de allra yngsta rejält på visningen jag var på.
Tyvärr tyngs storyn av ett för målgruppen väl svårbegripligt spår med en girig brorson som vill sälja det gamla huset när trollkarlen hamnat på sjukhus efter en olycka. Då får djuren och manickerna gripa in och Blixten får chansen att visa var han hör hemma. Och det är ju fint.
Utan att själv bära på samma klassikerpotential som inspirationskällorna "Ensam hemma" och "Toy story" blir "Blixten och det magiska huset" ändå en fartfylld och fantasifull förströelse. Dessutom funkar 3D-animationen riktigt bra och som extra bonus får man gammal brittisk pop som Madness "The house of fun" och lite The Cure på köpet. (TT)