För tio år sedan regidebuterade Zach Braff från Scrubs med Garden State som blev en stor indiefavorit. En film med viss charm och ett försök till att skapa något annorlunda. Så kändes den för någon som var 24 runt premiären. Men åren gick och eftersmaken var inte alls lika god. Egentligen var ”Garden State” en klyschig och overklig historia. Kvinnliga huvudkaraktären var en person helt utan autentiska drag. Viss sorts kvinna som en speciell typ av man fantiserar om.
Nåväl, medan andra såg fram emot uppföljaren var jag orolig för vad Braff skulle leverera denna gång. Men det är dags att lägga ängslan åt sidan, för Braff har mognat på tio år vilket syns på hans verk. Alla de infantila element från regidebuten har slipats bort med årens gång. Istället hanteras de olika aspekterna i filmen med eftertanke och hjärta. Medan ”Garden State” verkade handla om att svårigheter löser sig när man träffar en udda blomma i livets öken behandlar Wish I Was Here tillvarons skörhet på ett insiktsfullt sätt.
”Wish I Was Here” handlar om Aidan Bloom och hans familj, och deras liv som likt en rutschkana bara glider neråt. Braff balanserar utmärkt mellan sin lättsamma och allvarliga hand.
Med öm blick och skärpa leder han sin historia. Karaktärerna är rika och lätta att tycka om. Ibland blir det något för gulligt, men medan regissören skulle gått över gränsen för tio år sedan håller han sig stadigt på linan nuförtiden. Ett panorama av livsfilosofier får plats utan att kännas redovisande eller betungande.