Framgångsrike fastighetsägaren Damian Hale, med fäbless för nyrik inredning, får obotlig cancer. Han hör talas om metoden "ömsning" och drömmer om odödlighet. Ett företag i New Orleans tar fram nya kroppar åt rika människor som vill leva vidare. De ömsar sin sjuka kropp för att leva vidare med ny identitet. Damian njuter av tillvaron och gör det mesta av sin vältränade, friska gestalt. Men en dag när han missar att ta sin medicin kommer återblickar från någons tidigare liv.
Någonstans ligger en riktigt intressant premiss där och gnor, som Tarsem Singh trycker undan med action och negligerande av logik. De moraliska ståndpunkter som "Self/Less" hade kunna gräva i blir en bakgrundsfond istället för att framhävas. Filmen lider även mycket av att den är förutsägbar. Att hela tiden veta vad som kommer dämpar definitivt spänningen. Ibland kan det bli nervkittlande trots att du vet upplösningen, exempelvis i "Argo", men inte den här gången.
Väljer man att göra en film som gjordes redan på 60-talet ("Död man lever") måste nya utgåvan vara nyskapande. Inte heller här har "Self/Less" fördelar. Ett annat problem är att vinkeln är för smart för berättelsen. Förklaringen till hur själsbytet fungerar finns inte. Varken regi eller manus försöker sig på pedagogisk upplysning.
Ett stort bekymmer är också att ingenting är särskilt lysande. Historien berör inte. Visst håller vi ändå på de goda. Men, rika som utnyttjar andras kroppar, gulligt barn jagat av hjärtlösa vetenskapsmän och familj som förlorat sina kära. Det är beståndsdelar som borde kännas mer.