Alla har vi förmodligen någon gång skrattat lite åt rekryteringsannonser där kandidaterna ska endast se möjligheter och inte hinder. Vi har ifrågasatt hur realistisk det önskemålet är. Ofta inte men i fallet Robin och Diana Cavendish verkar hela deras liv ha handlat om att se möjligheter när alla andra signaler pekade på motsatsen. Om att se något som aldrig hade gjorts tidigare och tänka "varför inte?".
Robin Cavendish fick polio medan han var i Nairobi tillsammans med sin fru Diana. När de flög hem till England gav läkare honom månader att leva. Förlamad från nacken ner kunde han inte andas utan respirator. All livsgnista försvann. Diana däremot vägrade att ge upp. Hon såg första steget till livsvilja, att flytta hem sin make. Därifrån fortsatte båda två, tillsammans med vänner, att skapa fler och vidgade möjligheter i livet. Mest inspirerande är att filmen är trogen den sanna historia den bygger på.
"Breathe" följer en stolt tradition av så kallad "Brittisk Hollywood". Det vill säga ett starkt berörande och ganska sentimentalt berättande. Filmerna handlar ofta om seriösa ämnen med fokus på människor som överkommer svårigheter. Så att du blir berörd av "Breathe" finns ingen tvekan kring.
Filmen är producerad av paret Cavendishs enda barn, Jonathan. Ett faktum som bara förstärker hjärtligheten kring projektet. I tider där personer med funktionsvariationer lever i kamp om att få behålla ett värdigt liv kommer "Breathe" väldigt välanpassligt. En av filmens starkaste scener berör just det ämnet när Robin träffar andra med funktionsnedsättningar utan hans möjligheter.