Det snubblas, ramlas, stökas, fumlas och knuffas. Det är inte många lugna stunder av de 45 väldigt fysiska minuter som Cirkus Imago tar i anspråk. Men så handlar det också om cirkusartister, ett fysiskt släkte. Närmare bestämt Dag (Dag Andersson), som är cirkusstjärna, Anna (Anna Lagerkvist) som är något slags akrobat och Morgan (Morgan Alling) som bara när cirkusdrömmen och hoppas bli cirkusartist i största allmänhet.
De möts en alldeles strålande vacker sommardag då det är festival i den lilla, otroligt pittoreska staden. Gycklare, eldslukare och jonglörer finns på plats och publiken jublar åt deras konster. Men här finns också en ond cirkusdirektör Machiavelli - som tvingar sina stjärnor att förnedra sig på scen, ett koncept som det är oklart om de mindre i publiken förstår fullt ut. Men sak samma, att cirkusdirektören är ond förstår man bara man ser honom, klädd i svart och med ett ondskefullt leende. Och Dag, som tillhör den onda cirkusen lite mot sin vilja, får nog och rymmer.
Därefter börjar en katt och råtta-lek genom staden kantad av snubbel, fummel och knuff. En fristad hittas hos Cirkus Imago, den snälla cirkusen med anor, och tanken på ett nytt liv kan börja. Med stop-motion och live action har man försökt poppa till filmen lite. Det är stundtals ganska taffligt gjort men man får välkomna nytänket inom barnfilm. Själv är jag inte särskilt förtjust i för mycket skuttande och hysteriskt snubblande men så är jag också 35 år äldre än målgruppen som antagligen också uppskattar det regelbundna pruttandet mer än jag gör. Jag njuter av den vackra, drömska scenografin istället, som ger ett fint sagolikt skimmer åt historien. (TT)