Om du inte vet kan ”Jätten” framstå som en dokumentär. Sättet det är filmat på, den extrema autenticiteten både i dialog och i manus, okonstlat skådespel. Sedan finns scener som tveklöst visar att vi har med en spelfilm att göra, nämligen drömsekvenser där huvudrollskaraktären strosar i fjällandskap som en jätte. Samtidigt är känslan fortfarande den av realitet. Sällan lyckas filmer som hanterar övernaturlighet kännas så verkliga.
Rikard är en 30-årig man som har missbildningar och någon form av autism. Han är kortväxt och kan knappt kommunicera verbalt. Hans stora kärlek i livet är mamman som aldrig varit förmögen att ta hand om honom. Passionen över allt annat är sporten boule. En dag råkar han ut för en olycka på boulebanan vilket resulterar i ett förslag från föreningen att han inte ska få tävla mer med förevändningen att de månar om hans hälsa. Rikard stormar ut och hans närmaste vän Roland följer efter när han väl skällt ut hela föreningen.
Johannes Nybloms långfilmsdebut är en hjärtestark manifestation för de som hamnar i marginalerna i samhället. Äkthet är en egenskap svensk film sällan betungats av de senaste åren. Ur det perspektivet är ”Jätten” väldigt ovanlig. Och det är inte endast berättandet i sig som känns äkta. Även känsloförmedlingen är synnerligen trovärdig. Christian Andrén och Johan Kylén gör overkligt realistiska insatser, liksom alla skådespelare. Speciellt Andrén som har små medel att använda, med masken på, triumferar genom storslagen förståelse för sin karaktär.
Vissa delar väcker frågetecken som besvaras alldeles för lite. Exempelvis förklaras väldigt lite av vad som hänt med modern och varför hon inte kan träffa sitt barn. Både mor och son verkar vilja vara nära varandra men av någon oförklarlig orsak får de inte det. En del mobbning som Rikard utsätts för är också lätt att ifrågasätta. Att en grupp fulla män gör sig lustiga över andra är en sak, att professionella idrottsmän hånar är tveksamt. Samtidigt är helheten så känslomässigt stark och välgjord att tittaren förlåter viss mystik och vissa brister.
”Jätten” handlar om många livsviktiga frågor som filmmakarna hanterat varsamt. De två stora teman är vänskap och utfrysning. Trots de obeskrivligt orättvisa situationer Rikard hamnar i har han också starka vänskaper. Framförallt är relationen med Roland en lysande och hjärtlig gemenskap. Att se ”Jätten” gör såklart ont men mest av allt är hoppet och kärleken i förgrunden, som kämpar för att krossa undan förtvivlan.