Den figuren är nämligen det pulserande hjärtat i Marvel Comics och Disneys film om det osannolika superhjältegänget Big Hero 6 (nu är ju superhjältegäng rätt osannolika över huvud taget, men ändå).
”Big hero 6” utspelar sig i San Fransokyo - en futuristisk crossover mellan österländsk och västerländsk kultur. Staden är befolkad av tekniska genier, som bröderna Hiro och Tadashi. Just teknik, spetskompetens och hisnande uppfinningar är en stor del av filmen, med fokus på två särskilda produkter: Hiros mikrorobotar och Tadashis hälsorobot Baymax. Baymax är programmerad för att ge vård, behandla skador och bry sig om. De egenskaperna kommer att spela stor roll i Hiros liv när närstående dör och han tvingas uppleva vad riktig sorg innebär. Tillsammans med Baymax och ett gäng kompisar från det tekniska universitetet bildar han ett litet superhjältegäng vars främsta uppgift blir att ändra ont till gott.
Den som inte har hört talas om de oerfarna superhjältarna tidigare behöver inte känna sig bortgjord, eftersom Marvelserien med samma namn inte direkt rönte massiv uppmärksamhet när den kom på 90-talet. Att kombinera temat ”nördarnas revansch” och allvaret i ett barns sorgearbete i en animerad superhjältefilm är därför en lika vågad som lyckad idé. ”Big hero 6” lyckas nämligen klämma in humor, tyngd och spektakulära 3D-scener i en och samma film. Det är faktiskt inte alls illa pinkat. Av samma anledning är åldersgränsen rimlig, bitvis är det ingen hejd på tragedierna Hiro drabbas av.
Och kom ihåg det där om vem som är filmens stora stjärna. Om filmbossarna inte klämmer ur sig flera uppföljare om, den faktiskt helt oemotståndliga, Baymax ska jag äta upp min gamla hatt. (TT)