Frågan är om vi egentligen behöver fler filmer om tonåringar som utnyttjas i en dystopisk framtid. Men strömmen slutar inte att flöda. Tyvärr är "The Maze Runner" ingen "The Hunger Games". Lyckligtvis är den heller inte någon "Divergent" eller "Twilight".
Thomas vaknar förvirrad upp i en bur bland ett gäng tonårspojkar. Han kommer inte ihåg någonting. Ledaren i gruppen, Alby, berättar för honom att varje månad skickas en ny kille till området som kallas The Glade. Snart fattar Thomas att de är fast i kärnan av en labyrint de inte kan ta sig ur. Om nätterna händer hemska saker i labyrinten, The Maze, och ingen har någonsin klarat en hel natt där levande.
Som så många andra ungdomshistorier skiljer sig huvudpersonen från alla andra. Thomas är nyfiken där de andra enbart accepterat sitt öde och skapat sig ett litet samhälle i The Glade. Saker förändras när Thomas slängs in i mixen.
"The Maze Runner" är en blandning mellan "Flugornas herre" och "The Hunger Games" utan den politiska skärpan. Kanske hade det varit mer intressant att få uppleva den andra världen lite mer och livet i The Glade lite mindre. Wes Ball har ändrat vissa saker från boken, som tur är finns ingen kärlekshistoria. Genom detta fokus och modet att inte tvinga in romantik för att locka fler biobesökare lyckas regissören skapa något som särskiljer sig.
Filmen är väldigt spännande stundtals men logiken tunnas ut mot slutet. Relevant information saknas i upplösningen. Förmodligen något som det råds bot på när uppföljaren kommer. För javisst, det finns en romantrilogi som filmen bygger på.