Film
Fyra små vuxna
Cnema
Regi: Selma Vilhunen
I rollerna: Alma Pöysti, Eero Milonoff, Pietu Wikström, Oona Airola m fl.
Betyg: 2.5
Inte sällan är sexscener relativt onödiga tillställningar som finns med i filmer, eventuellt för att en regissör vill få ägna lite speltid åt det. ”Fyra små vuxna” inleder med en sexscen som lägger fram en matta för hela berättelsens följande utveckling. Prästen Matias och politikern Juulia har ett aktivt och levande sexliv men det finns också delar av dialogen som markerar att de inte träffades igår. Snart kompliceras bilden av idyllen genom att Matias visar sig ha en affär med ensamstående mamman Enni. På grund av Ennis brist på diskretion får Juulia reda på att maken bedrar henne. Hon reagerar som bedragna gör, exploderar i tårar, ställer frågor om detaljer, låter ångesten får ett ilsket ansikte. Men när tiden går har hon i stället hamnat i tankar om det polyamorösa. Hon har läst på i en bok med praktiska instruktioner om hur man får ihop ett sådant liv. Hon börjar själv se sig om efter en sidorelation, hon skaffar till och med Tinder. Den hon till slut träffar är en ickebinär person som uppträder på en queerklubb. Miska dundrar in i hennes liv och visar sig ha en egen polyamorös relation. Allt klaffar i det nya tillståndet.
I tider då vi inte behöver smussla med våra liv som man gjorde förr kan ”Fyra små vuxna” ändå vara utmanande. Den har en naivitet som gör att realismen känns tilltufsad ibland. Allting löser sig för att Juulia väljer att gång på gång möta problem på ett lösningsfokuserat sätt. Den moderna människan som aldrig ser problem utan enbart möjligheter manifesteras i Juulias vänliga och livliga gestalt. Men det här sättet för filmen att hantera alla svårigheter skapar också en del dramaturgiska tillkortakommanden. Komplexa livssvårigheter framstår som Tetris som de fyra kan lösa när det väl gäller. Ständigt finns en känsla av osannolika händelser som saknar trovärdighet. Berättandet är inte övertygande nog. Samtidigt finns det något uppfriskande i att en annorlunda form av relation(er) inte utmålas endast som dödsdömda redan från början.
Det som lyfter filmen är skådespelarinsatserna i centrum av Alma Pöysti och Eero Milonoff. Hon som lösningsarkitekten bakom den nya verkligheten och han som lite aningslös i sin brist på initiativförmåga.