På affischerna för Kingsman: The Secret Service syns Colin Firths välkända gestalt. Mannen som rör sig graciöst med en subtil styrka. Personifieringen av brittiska termen stiff upper lip och därmed perfekt i rollen som superspionen Harry Hart. Men det är inte Firth som lyfter filmen utan relativa nykomlingen Taron Egerton som fullständigt lyser upp duken med sin charm. När han gör entré är en självklar stjärna född.
Så kass och samtidigt så rolig, något som inte tillhör vanligheterna. Du behöver varken gilla spionkomedier, agenthistorier eller action för att kunna njuta av åket. De osmakliga detaljerna, de skrattretande förvecklingarna och absurditeten i humorn har förvisso enorma brister men Matthew Vaughn tappar aldrig fart. Att regissören växlar om från X-Men till detta larv och ändå lyckas så väl är onekligen imponerande.
Vilket han delvis gjort genom rollsättningen. Chansningen på Taron Egerton visar sig vara ett lyckokast. Helt oslagbar. Med en kombination av tajming och charm bär han hela filmen på sina axlar. Trots den osofistikerade stereotyp han spelar kommer människan bakom rollkaraktären fram. Eggsy är inte en karikatyr utan en person som haft tuffare förutsättningar än de andra agentaspiranterna.
Även i birollerna finns flera skickliga skådespelare, bland andra Samuel L. Jackson som också briljerar med sin sympatiskt onda karaktär. Colin Firth hamnar nästan i skuggan trots att inte heller hans roll är någon underspelad, tillbakadragen typ.
Den absurda komiken, de ovanliga bovarna, lustiga användningen av musik kombinerad med berättelse samt skådespeleriet är kvalitéerna som gör filmen. Samtliga dessa egenskaper förutom skådespeleriet är också där ”Kingsman” brister märkligt nog. Humorn ger exempelvis avsmak men det är också komedins udda natur som gör intrigen acceptabel. Allt är uppenbart knäppt, de vanliga invändningarna går därför inte hem.
Även om filmen är primärt för de som inte kräver hög kvalitet av sin kultur är den rolig för de flesta. Kan man begära mer? Oh ja. Den som vill kan utforska sönder alla brister. En genomsnittlig tittare skulle utan problem kunna analysera pinsamma delarna. På vissa sätt är filmen en förolämpning mot mänsklig intelligens. På andra sätt en vardagsflykt av helt otrolig kapacitet.