"Vi hyllar mästarna från när man var 13 år"

Det vore förmätet av mig att göra en regelrätt recension av en insats som grundar sig på ett maratonlopp och där atleten sedan gör ett ärevarv som är nästan lika långt!

Gösta Linderholm med gitarren och sina Trad Brothers; fr.v. Ehrling Ribbing, Pelle Höbinger, Thomas Driving och
Gösta själv.

Gösta Linderholm med gitarren och sina Trad Brothers; fr.v. Ehrling Ribbing, Pelle Höbinger, Thomas Driving och Gösta själv.

Foto: Tor-björn Lyrhed

Recension2019-10-17 13:22
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Musik

Gösta Linderholm & Trad Brothers

”Från Visa till Jazz”

Plats: Crescendo

Datum: 16 okt 2019

– Vi hyllar mästarna från när man var 13-14 år; Louis Armstrong, Duke Ellington och Sidney Bechet, sa Gösta Linderholm och sedan tog han oss med på en 50 år lång odyssé i jazzens och visans land.

Även om detta inte är en egentlig recension så kan man se det som några noteringar i marginalen. Sveriges jazzband är en institution i svenskt jazz och musikliv. Gösta började 1958 med jazzgruppen Jazz Doctors, fortsatte med Sveriges Jazzband och nästan samtidigt inleddes en solokarriär i visans tecken.

Så har det fortsatt i 50 år, och om Gösta inte misstycker, så har han nu börjat på ett ärevarv som kommer att fortgå likt en avslutningsturné med Rolling Stones. D.v.s., i all evighet! Det är ett glatt gäng som äntrar scenen. Lokalen är absolut fullsatt. Sorlet, som bara några minuter tidigare varit nästan öronbedövande, lägger sig direkt. 

Gösta förkunnar att musiken vi ska få höra är hans, och bandets, barndoms idoler. Och så tänker han själv bidra med några egna alster. Fokus i bandet är inte tajta ensembler och tricksiga arrangemang utan här satsar man på spelglädje och att ge Gösta Linderholm bästa möjliga inramning. Jazzklassiker och pärlor från tiden med Sveriges Jazzband avlöser varandra; ”Bourbon Street Parade”, ”Jag tänker sätta mig ner och skriva mig själv ett brev/”I´m gonna sit right down and write myself a letter”, Jelly Roll Mortons ”Doctor Jazz Stomp”/ ”Hallå lilla fröken ge mig Doktor Jazz”, ”Brittas Restaurang” m.fl. 

Så bryter Gösta av, ställer klarinetten på golvet, hänger på sig gitarren och sjunger några av sina egna visor. Det käcka ersätts av livets allvar med glimten i ögat. ”När morgonen gryr”, ”Rulla in en boll”, ”Ängarnas Vals”/”Dina trosor blev kvar på linan”, ”Kulörta lyktor” m.fl. Det är i låtarna där Gösta sjunger och spelar gitarr som den musikaliska behållningen och resningen finns. Insatserna på klarinett inskränker sig till några toner här och där.

Utom i ”You always hurt the one you love” där vi höra fin ensembleklarinett av Gösta, Sidney Bechets ”Petite Fleur” är en klarinettduett med Ehrling Ribbing, samt ”Blues for Jimmy” där mästertrombonisten Kid Ory hyllar klarinettisten Jimmy Noone. Här svävar Gösta klarinett genom ensemblerna och soloinslagen får luft under vingarna. Här får man också chansen att höra bandet. Trad Brothers består av Thomas Driving trumpet, Lars Höbinger trombon, Ehrling Ribbing klarinett och tenorsax, Stig Granberg elgitarr, Jan Bergnér elbas och Pelle Höbinger trummor.