Film
Orca
Cnema
Regi: Josefine Bornebusch
I rollerna: Josefine Bornebusch, Vera Vitali, Erik Johansson, Peter Andersson, Gustav Lindh, Alba August, Johan Rheborg, Marie Göranzon m fl.
Betyg: 3.5
Tanken på en film där interaktionerna mellan rollfigurerna är via videokonferens tar emot. Har inte våra liv tillräckligt av den bördan? Lyckligtvis är "Orca" inte helt filmad via videobilder utan riktiga kameror har också fångat skådespelarna. De är dock aldrig tillsammans eller utanför sina hem i bild.
Titeln är det latinska namnet för späckhuggare, enligt en karaktär "den mest sociala arten i världen". Vilket anspelar på filmens berättelse som liknar vår värld ganska precist. En pandemi har begränsat människor till sina hem och fysisk distans. Andemeningen är tydlig, vi människor liksom späckhuggare är inte riktigt gjorda för att vara isolerade. Vår fysiska distans som i allra högsta grad påverkat året 2020 är direkt skadligt för oss. I filmen följer diverse olika personer som handskas med situationen bäst de kan. En far som efter 28 år dyker upp i sina barns liv, en skådespelare som filmar sig själv istället för de castings som inte blir av, en influencer som blivit avslöjad, en framgångsrik kvinna på tjänsteresa i Madrid, hennes make tillika kocken som försöker hålla intresset upp för sin verksamhet via Instagram, en far vars klimataktivistdotter avskärmat sig medan hans gamla mamma får palliativ vård.
"Orca" är väldigt verklighetstrogen för en svensk kontext. Väldigt medelklass i sin framtoning, vilket stora delar av Sverige är. På ytan verkar rollfigurernas problem försumbara i relation till hur illa det kan vara under en pandemi. Samtidigt ger eftertanken värdefulla funderingar. Fokus är heller inte på undantagstillståndet i sig utan relationssvårigheter mellan människor. Vad som kommer fram däremot är att vi inte klarar oss utan varandra. Eventuellt att antalet historier kanske göra att några av dem inte får tid att gå på djupet.
En del människor behöver få det de går igenom reflekterat tillbaka till sig. För sådana personer är Josefine Bornebuschs film utmärkt. För det är en riktigt vemodig historia. Däremot skulle dialogen behöva vässas för att få upp tempot lite. Det är annars imponerande att de som gjort filmen fått ihop den under omständigheterna.