Film
Riefenstahl
Flimmer Norrköping Filmfestival
Regi: Andres Veiel
I rollerna: Leni Riefenstahl m fl.
Betyg: 4
Många scener i filmen ”Riefenstahl” är enkla om du inte reflekterar över vad som händer framför dig. Ett exempel är en intervju för någon fransk television. Leni gör sitt bästa att styra över sin look och innehållet. Hennes försiktiga leenden visar en person för vilken det yttre intrycket är extremt viktigt. Det går givetvis inte att se på någon att de är psykopater, men Leni Riefenstahl beter sig som den sinnebild som finns av slipade psykopater som i enstaka sekunder läcker sin personlighetsstörning på öppen ridå.
Om syftet med ett personporträtt är att lära känna personen är ”Riefenstahl” mitt i prick. Genom intervjuer under hennes livstid har Andres Veiel vävt samman en gestaltning av hög klass som visar en opportunist av högsta rang. Det är svårt att kalla Leni Riefenstahl för nazist, eller något annat i ärlighetens namn. Hon framstår som en människa utan särskilda övertygelser eller passioner annat än sig själv. Filmen är både en läskig och spännande karaktärsstudie av en människa helt upptagen av sig själv, med få skrupler som hindrar henne.
Leni hade en drivande mor med behov att leva genom henne. Från unga år var Leni bestämd och krävde sina möjligheter från livet och omvärlden. Utan skådespelarerfarenhet krävde hon huvudroll i sin första film. På något sätt lyckades hon få det. Senare i livet ursäktade hon sina insatser för nazisterna med att hon inget visste om vad som pågick. Sina relationer med Hitler, Goebbels och andra talar hon som obetydliga och icke drivna av henne. Brevbevisen säger annat. Leni har ställt in sig där hon har tjänat på det. Hon har gjort sig medgörlig och liten för att få ut vinsterna av det. När hennes ursäkter tar slut börjar hon istället skälla ut intervjuare och hota med att lämna tillställningarna.
Det absolut mest fascinerande och något skrämmande som kommer fram är hur mycket stöd hon har under senare 1900-talet av diverse personer i sitt hemland. Idag framstår Tyskland som extremt stadig i sitt motstånd mot nazismen. Men reaktionerna på Riefenstahl viskar om att tyskarna inte bara lade undan sina åsikter så fort de förlorade kriget. ”Riefenstahl” vinklar inte tydligt, tar inte ställning, men sanningen känns uppenbar att den naivitet hon försökte uppvisa inte var matchad med verkligheten.