Film
Världens bästa chef
Flimmer Norrköping Filmfestival
Cnema
Regi: Fernando León de Aranoa
I rollerna: Javier Bardem, Manolo Solo, Almudena Amor, Óscar de la Fuente, Sonia Almarcha, Tarik Rmili, Fernando Albizy, Rafa Castejón, Celso Bugallo m fl
Betyg: 4
Det krävs inte en doktorsgrad i filmvetenskap för att inse att "Världens bästa chef" inte är en uppriktig titel. En mörk komedi med den titeln kommer inte handla om en exceptionellt bra chef. Javier Bardem når nästintill perfektion med sin hänförande gestaltning av företagsledaren som vill påskina omtanke men egentligen bara agerar i ego-handel. De stora utspelen uteblir för hans del men i små, små detaljer porträtteras maktkorruptionen mästerligt. Överlag är karaktärsgalleriet starkt skrivet och de flesta skådespelare gör under av sina porträtt.
Julio Blanco är VD för familjeföretaget som gör olika sorters vågar. Företaget har chans att vinna ett pris som bästa arbetsplats i en tävling. En kommitté kommer att besöka fabriken och då ska allt verka fantastiskt. På ytan verkar Blanco göra mycket för sina anställda. Hjälper deras barn ur fängelse, bokar dem på middag när de har svårigheter, bjuder på vin när han ska säga upp dem. I samma veva har han sagt upp en medarbetare på grund av arbetsbrist, denne vägrar dock ta förlusten med värdighet utan har iscensatt protestaktion utanför Básculas Blanco. Blancos vän och medarbetare Miralles går igenom problem på hemmafronten och produktiviteten har nått nya bottennivåer. I sina tal pratar Blanco om att de anställda är som hans barn. I praktiken skyr han inga medel för att uppnå sin vilja. De despotiska dragen visas subtilt. Självbilden som välgörare vill Blanco gärna upprätthålla, men inte på bekostnad av absolut makt.
I en film som spelar med en del diskreta instrument är komedi väldigt rätt verktyg att synliggöra absurditeten i chefens handlingar. Vissa saker är självklart inte skildrade på särskilt återhållet sätt medan annat blivit en del av uppsättningen av Blanco som en person som alltid haft makt. En man som lever med en känsla av berättigande till sina viljors mål. Samtidigt som humorn underlättar visst berättande kan den ibland hämma annat berättande. Fernando León de Aranoa låter oss vara med på skämten och skaka huvudet åt de flesta rollfigurer. Metaforer om rättvisa och vågar finns insprängda hela speltiden igenom.