Film
Konklaven
Cnema/Filmstaden
Regi: Edward Berger
I rollerna: Ralph Fiennes, Stanley Tucci, Lucian Msamati, John Lithgow, Isabella Rossellini, Sergio Castellitto, Carlos Diehz, Brían F. O'Byrne m fl.
Betyg: 4
För den som gillar allvarsamma och pratiga filmer är ”Koklaven” precis som förväntat, på ett bra sätt. Lite mindre om de existentiella frågorna och lite mer om de världsliga som makt. Annars mycket väntad film på många sätt. Kardinalerna undrar inte vad som händer i efterlivet utan kämpar med tro, längtan efter påvemakten och avslöjande av orättfärdigheter. En roman om så mycket introspektion är inte enkel att göra om till film. Edward Berger har ändå lyckats med det konststycket även om fokus försvinner något från huvudrollskaraktären och istället hamnar i sakfrågan. Tolerans och framtid eller bokstavstro och tradition.
Påven går bort och processen för att utse ett nytt överhuvud till katolska kyrkan måste till snabbt. Kardinal Lawrence är som dekan den som ska hålla i det praktiska förfarandet. Lawrence själv har tyngs av tvivel och velat lämna sin post. Den avlidne påven hade nekat hans uppsägning. Två huvudfraktioner utkristalliseras, de liberala och de konservativa. De som vill öppna famnen till kvinnor, hbtq-rörelsen, samsas med andra religioner och de som vill att katolska kyrkan ska våga utnämna sig som enda rätta tron, ta kampen mot homosexualitet och inte rucka på fler normer. Progression mot regression. Lawrence själv håller ett brandtal om problemet med tvärsäkerhet. Han propagerar för en påve som vågar tvivla då tvivlet är det som låter tron leva. Han själv stödjer kardinal Bellini, som inledningsvis säger sig inte vilja ha positionen men vill göra allt från att stoppa traditionsbundna kardinal Tedesco från att vinna. I kulisserna finns också nunnan Agnes och Lawrence sekreterare O’Malley, båda hjälpande händer i en svår situation.
Under processen kommer diverse sanningar fram som ändrar ställningarna i röstningsförfarandet och också ändrar Lawrence flera gånger om.
”Konklaven” är den typ av film som begär av tittaren att uppmärksamma det som händer på duken. Orden bär betydelse utan att vara för mystiska. Det är lätt att identifiera sig med personer i filmen utan att ha minsta likhet med deras liv. Den är otroligt välgjord med alla komponenter lagda på rätt sätt. Allt från manus till ett otroligt fylligt foto till genomarbetad scenografi.