Vaggvisemys och en klockren röst

Hon står där klädd i helsvart, lite franskt bohemisk, med kontrabas och blåsinstrument bakom sig. Tillsammans skapar bandet ett spektrum av vackra ljud som lindar publiken i vaggvisemys. Ebbas röst är klockren till musiken. Starkt men ljust. Inte som Cohens speciella mörka långsamma ton men det funkar nästan lika bra. Sångerna är tillräckligt lika originalet för att mätta publiken men har så pass mycket av Ebbas touch att de står på egna ben utan minsta förnimmelse av ett coverband. I en intervju med Folkbladet berättade Forsberg om sin vilja att publiken ska känna igen musiken men inte riktigt veta direkt vad det är för låt. Det lyckas hon med på lördagskvällen. Under konserten uppstår aha-upplevelser återkommande. En lite gladare variant av "Halleluja" sticker ut under kvällen. Avslutningen med "Hey, That’s No Way To Say Good-bye" är fantastiskt träffsäkert (med svenska titeln "Det här är inget sätt att säga adjö"). Den låter så innerligt att det känns som att Ebba Forsberg transporteras till någon annanstans långt långt bort där hon upplevt det Cohen en gång sjöng om. Det är svårt att ge sig på klassiker och levande legender, men Forsberg verkar omfamna utmaningen. Först gav hon ut en skiva med Bob Dylans melodier. Nu har hon gett ut ett album med låtar av Leonard Cohen. Båda gångerna har Mikael Wiehe översatt texterna till svenska. En salig bedrift att få både Dylans och Cohens speciella typer av lyrik att fortfarande låta trovärdigt på svenska. På scen gör Forsberg en repetitiv gest med handen hela kvällen. Det är en rörelse som är svår att missa och som irriterar lite lätt. Men det är också det enda man kan klaga på.

Information till våra läsare

Vaggvisemys och en klockren röst

Samtidigt som en deltävling av Melodifestivalen pågick på tv på lördagskvällen stod Ebba Forsberg på scen och sjöng Leonard Cohens låtar. Blott hundra personer i lokalen fick en utsökt kväll signerad Ebba och hennes band. Man kan fråga sig vad de som såg på Melodifestivalen fick.