Film
Ur spår
Cnema/Filmstaden
Regi: Mårten Klingberg
I rollerna: Katia Winter, Fredrik Hallgren, Susanne Thorson, Leif Andrée m fl
Betyg: 2.5
Jag vet inte om "inte så dålig som väntat" eller "bättre än en del svensk film" är kvalitetsstämplar av rang men "Ur spår" kandiderar i alla fall till dessa epitet. Vad som gör att den håller sig någorlunda till måttet är en del val filmskaparna gjort där de inte tagit de mest väntade besluten i varje läge. Fortfarande finns traditionella, förutsägbara och oinspirerade element men för en svensk komedi av modern tid att åtminstone försöka sig på en nyskapande premiss finns skäl till en uppskattande nickning åt dess håll.
Lisa är vad de flesta i samhället skulle kalla "misslyckad". Trots att hon har ett barn blir hon så full så hon inte hittar hem. Hon har inget arbete och alla de projekt hon åtar sig kapsejsar lika väntat som att solen går upp. Till slut hamnar får hon en orosanmälan på sitt barn och socialtjänsten ska utreda om hon är en lämplig förälder. Hennes bror Daniel är motsatsen, en enligt samhället lyckad man som inte bara arbetar som VD utan regelbundet ställer upp i lopp. I en diskussion med brodern får Lisa för sig att hon ska anmäla sig till Vasaloppet. Daniel lovar att hjälpa till om hon fullföljer planen och menar allvar med löftet. Sagt och gjort hamnar Lisa i sitt livs kamp. Vid sidan om denna huvudintrig finns också Daniels äktenskap som en faktor och även en (förmodad) intressant man i Lisas liv.
Det är framförallt Katia Winters charm och förmåga att vara sårbar som gör att "Ur spår" känns mer än den är medan filmen pågår. Trots sin filmstjärnekvalitet är hon också fullkomligt trovärdig som en kvinna som tappat greppet om livet. Hon blir en karaktär att både förstå och förebrå. Hur kan hon ha låtit livet glida så ur händerna på henne? Filmen utforskar generellt inte sådant eftersom den samtidigt är upptagen med att vara svensk måbra-produktion. Filmens andra viktiga fördel är fokuset på syskonrelationen istället för det sedvanliga kärleksdramat. Syskon kommer i många olika typer av relationer och absolut så särskiljande i livsdriv som Lisa och Daniel. Tyvärr säljer de lättsamma komedierna ofta mer än starka draman, däför vågar sig inte svensk filmindustri på allvaret på samma sätt. Ändå har Klintberg inte varit helt skrämd att ta sådana steg.