Film
Cyrano
Cnema/Filmstaden
Regi: Joe Wright
I rollerna: Peter Dinklage, Haley Bennett, Kelvin Harrison Jr., Ben Mendelsohn, Bashir Salahuddin, Monica Dolan m fl
Betyg: 3
Peter Dinklage spelade rollen i en musikalpjäs med manus skriven av hans partner Erica Schmidt. Haley Bennett gestaltade Roxanne i samma musikalteater. Bennetts partner Joe Wright har regisserat filmatiseringen med filmmanus skriven av Schmidt. En familjeaffär som fungerade sist bör väl fungera igen. Vilket den i stor utsträckning gör. Wright har tidigare regisserat den häpnadsväckande starka filmatiseringen av Ian McEwans "Försoning". Han är även känd för produktioner som "Stolthet och fördom" från 2005 och "Hanna" från "2011" med en tonårig Saoirse Ronan i huvudrollen. Drama baserat på böcker är ett område han är van vid.
I originalet har Cyrano de Bergerac en ovanligt stor näsa som gör att han inte anses vara någon skönhet. Framförallt påverkar den visuella bristen honom själv i att tro att han inte duger åt den översköna Roxanne. I musikalen och filmen är det Cyranos kortväxthet som står i centrum. Vilket gör en mer påtaglig påverkan på en människas liv än en stor näsa. Berättelsen är i stora dragen trogen originalet. Genom Cyranos ögon framstår Roxanne som en ytlig person som aldrig skulle kunna älska honom. När hon träffar Christian faller hon pladask, inte enbart på grund av hans vackra yttre utan även de brev han skriver henne. Problemet är att breven inte är skrivna av tafatta Christian utan poetiska Cyrano.
Bennett och Dinklage är helt rätt i huvudrollerna. Hon lyckas att både framstå som den lättsamma och den djupt älskande utan att fullständigt förändras som människa. Han bär sin uppfattade otur som ett tungt ok på axlarna. Avsaknad av självkänsla syns i hans ögon. Det är två väldigt trovärdiga gestaltningar Wright får ut av sina skådespelare. Just den här filmatiseringen är en musikal men musiken spelar lyckligtvis inte stor roll. Då melodierna är förglömliga hade mer musik bara stört dialogen. Vad manuset också fångar väl är att historien om Cyrano inte i första hand är en kärlekshistoria utan en skildring av hans stolthet och svaga självförtroende. Men baksidan är att den inte känns passionerad. Mittenpartierna är lite för stillastående och rollfigurerna egentligen inte jätteintressanta. "Cyrano" är vacker men inte nödvändig.