Film
After Yang
Cnema/Filmstaden
Regi: Kogonada
I rollerna: Colin Farrell, Jodie Turner-Smith, Malea Emma Tjandrawidjaja, Justin H Min, Haley Lu Richardson, Sarita Choudhury m fl
Betyg: 3.5
Den eviga frågan om vem som bestämmer vad som är kvalitet aktualiseras med sobra, eftertänksamma "After Yang". Om enbart mottagaren bestämmer skulle en del undermåliga superhjältefilmer eller hjärndöd anses vara kvalitativt överlägsna. Men om enbart kritiker har den typen av bestämmanderätt kan man fråga sig vad som bedöms. Vad är film och hur avgörs dess värde? Dessa reflektiva tankar skulle kunna platsa i "After Yang" som är på gränsen för introspektiv, men bara på gränsen. Den ställer ännu kraftigare frågor om vad liv är och vad som gör en människa. Huruvida Kogonada varit för subtil eller lagom återhållsam kan ingen avgöra eller veta. Kanske får alla acceptera att en konstnär har den rätten.
Makarna Jake och Kyra lever med dottern Mika samt sonen Yang. Han råkar vara en technosapien, det vill säga en väldigt mänsklig robot som de har köpt för att dottern ska ha ett syskon som dessutom lär henne om hennes ursprungsland Kina. Vi är i en odefinierad framtid, varken år eller land är tydligt. Föräldrarna har olika dialekter, estetiken påminner om östra Asien men mångkulturen är dominerande. Familjen deltar i någon form av danstävling mot andra familjer i en virtuell värld. Det är vid en sådan här session som Yang plötsligt slutar fungera. När de andra slutar dansa kan han inte längre styra sig själv. Mika är sorgsen och Jake försöker finna en väg att reparera honom. Vilket leder till besök hos en kurator på ett museum som hittar Yangs minnen i en box i hans kärna. Långsamt börjar det visa sig att Yang har ett mycket större inre liv än vad familjen har förstått. De har oplanerat vävt in honom i sin vardag men ändå inte tänkt på honom som en människa. Däremot verkar han ha tagit egna initiativ som inte förväntas av en technosapiens.
"After Yang" är väldigt vacker och meditativ. Filmen ställer relevanta frågor utan att vara övertydlig. Samtidigt skapas en viss distans när vi inte får tillräckligt mycket av karaktärerna. Det här har varit en trend senaste åren att regissörer inte alltid lyckas med balansen mellan att säga för mycket och för lite. Just nu är pendeln ofta på för lite.