Film
Killers Of The Flower Moon
Cnema/Filmstaden
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Lily Gladstone, Leonardo DiCaprio, Robert De Niro, Jesse Plemons, John Lithgow, Brendan Fraser, Cara Jade Myers, Janae Collins m fl.
Betyg: 4
Citat: ”Döden har flyttats fram till förgrunden”
Ålder verkar varken påverka Martin Scorseses produktivitet eller höga kvalitetsnivå. Snart 81 år gammal och han släpper ett verk av den här kalibern. Mycket har sagts om filmens längd på tre och en halv timmar. Det hade gått att korta ner speltiden något men den känns inte för lång heller. Med omsorgsfullt manus och klippning har Scorsese fått ihop en logisk följd där olika sekvenser långsamt visar vad som händer. Stilen är rå och rapp utan någon sentimentalitet. ”Killers Of The Flower Moon” mixar flera olika genrer som drama, western, thriller. Till skillnad från hans maffiafilmer är döden inte en bieffekt av historien. Döden har flyttats fram till förgrunden där den nagelfars för att skapa upprättelse för ursprungsinvånarna. Måhända att mördarna känns ungefär lika kallblodiga som maffiamedlemmar men skräcken de sprider hittar sig in i själen från duken.
Förvisso är det relativt okänt att ursprungsbefolkningen i Osage hittade olja och blev fruktansvärt rika. Den inflyttade befolkningen utnyttjade dem genom att gifta sig in i deras familjer och sedan mörda en ansenlig andel för att komma åt rikedomarna. I filmen flyttar Ernest Burkhart till sin morbror William Hale. Ernest har tjänstgjort i kriget och är en intellektuellt tunn karaktär. Hale ser möjligheten att manipulera sin släkting mot ogifta Mollie Kyle för att komma åt rikedomarna. Ernest blir ett användbart verktyg. Med tiden börjar den ena efter den andra från Mollies familj mista livet. Hale styr de andra som marionetter för att alla pengar ska landa hos honom själv. William utmålar sig själv som ursprungsbefolkningens store vän men skyr inga medel för att ta slut på dem. Mollie, Ernest och Hale spelas alla utomordentligt av Glastone, DiCaprio och De Niro.
”Killers Of The Flower Moon” är en omskakande, absurd, smärtsam, sorglig och finurlig historia om girighet och hänsynslöshet. Regissören själv gör ett kort inhopp mot slutet och läser filmens sista repliker om den grymhet Osage-invånarna mötte när de hittade det svarta guldet. Det är en smärtsam upplevelse att bevittna brutaliteten som Osage-folket möter. Frustrationen river i hjärtat.