Film
Undine
Cnema
Regi: Christian Petzold
I rollerna: Paula Beer, Franz Rogowski, Maryam Zaree, Jacob Matschenz m fl.
Betyg: 3.5
Det är en stor fördel att känna till mytologin kring Undine innan du ser filmen med samma titel. Undine är en varelse som representerar elementet vatten. För att kunna leva på land måste hon skaffa sig en själ. Vägen dit är genom att vara förälskad. I grundberättelsen finns också ett villkor kopplat till pakten, om han sviker henne måste han dö. Christian Petzold som både regisserat och skrivit "Undine" har på ett väldigt fyndigt sätt flyttat myten in i modern verklighet. Ändå finns stora vinster för ens egen förståelse att ha ett hum om Undine. En förutsättning vars existensberättigande gör skäl för sig direkt. Sådan kunskap klarnar upp vad som annars kan förvirra publiken rejält.
Öppningsscenen är både dramatisk och mystisk vilket sätter ribban för hela filmen. Johannes har träffat någon annan och vill göra slut med Undine. Hon begär att han ska vänta medan hon tar ett skift på jobbet och de kan sedan prata om det. Han kommer dö om han inte är kvar. Hennes arbete är att ge guidningar om stadsplanering i Berlin om både kontemporär arkitektur och historik. När skiften är över är Johannes borta och hon tar sig till fikets inneservering där Christoph söker upp henne. Han har varit på guidningen och är imponerad. Plötsligt, genom små händelser, är akvariet ovanför Christoph på väg att krossas ner. Undine räddar honom och de ligger i lämningarna av vad som var ett akvarium. Därefter uppstår kärlek. Christoph visar sig också vara en form av vattenvarelse, då hans arbete är dykning och lagning av kablar/fasader under vatten. Väldigt subtilt ligger huvudkonflikten kring huruvida Undine kan undgå sitt öde om själen och älskarens liv. Kanske kan Christoph bereda ny väg.
"Undine" är på många sätt en väldigt skickligt gjord film. Hans Fromms vilda och samtidigt behärskade foto attraherar starkt. Skådespelarna mejslar ut verkliga personer med sina gestaltningar, speciellt Paula Beer och Franz Rogowski. Beer använder ansiktsuttrycken till perfektion. För att inte tala om ett manus som noggrant lägger ihop alla pusselbitar. Vad som brister är dramaturgin som hade behövt mer innehåll ibland. Dessutom är det problematiskt med en grundpalett som är såpass okänt för en svensk publik, myten om Undine. Något Petzold inte kan belastas för.