Film
Bullet Train
Filmstaden
Regi: David Leitch
I rollerna: Brad Pitt, Brian Tyree Henry, Aaron Taylor-Johnson, Joey King, Andrew Koji m fl
Betyg: 3
Ända sedan "Burn After Reading" har en sak varit tydlig om Brad Pitt. Han är utomordentlig på att spela karaktärer som inte är intellektuellt betungade. Typer som flyter igenom livet och inte uppfattar den humor som uppstår omkring dem. I "Bullet Train" finns inslag av samma sak även om aningslös är mer korrekt beskrivning av rollfiguren än korkad.
"Bullet Train" är baserad på Kotaro Isakas framgångsrika roman, regisserad av mannen som har gjort "Deadpool 2". Fakta som kan uppfattas positivt eller negativt beroende på vem du är. Kanske hade Leitch behövt ha med sig att "Deadpool" inte längre anses nyskapande och därmed är "Bullet Train" och dess släktskap inte något att locka med. Däremot finns en hel drös med sympatiska och välkända skådespelare som förmodligen bidrar som lockbete. Pitt spelar yrkesbrottslingen "Ladybug" som får vikariera på ett enkelt uppdrag när någon annan sjukskrivit sig. Han ska in på ett hastighetståg i Japan, ta en portfölj och gå av. Verkligheten på tåget blir såklart långt mer påfrestande och krånglig än vad han tänkt sig. Diverse andra kriminella med andra uppdrag och personliga vendettor befinner sig också där. Allt sammankopplas till en ondskefull maktmänniska kallad "den vita döden". Ladybug är mer upptagen med tankar om personlig utveckling än händelserna som rör sig omkring honom. Han är övertygad om att ha ovanligt mycket otur men är egentligen högst turdrabbad som peson.
Det är överlag en rätt poänglös historia vars tilldragningskraft ligger i underhållningsvärdet för stunden. Många är de charmiga och udda figurer som befolkar filmen. Brian Tyree Henry och Aaron Taylor-Johnson är störtroliga som låtsastvillingarna Lemon och Tangerine. Det är absurd argumentation dem emellan, en besatthet av barnprogrammet "Thomas The Tank Engine" och viss panik inför uppdraget de har. "Bullet Train" vänder sig till dig som vill fly vardagen och ha roligt i två timmar. En del pseudofilosofi letar sig in i berättelsen, speciellt utifrån Ladybugs egna funderingar kring livet men det är uppenbart att ambitionen inte är att flika in mening i filmen. Alla vet att allt är på låtsas, karaktärerna liksom vi. Som njutningsexkursion fungerar filmen ypperligt, trots förutsägbarhet och brist på originalitet.