Filmstaden
Regi: Kevin Costner
I rollerna: Kevin Costner, Sienna Miller, Sam Worthington, Jena Malone, Owen Crow Shoe, Tatanka Means, Abbey Lee, Danny Huston, Michael Rooker, Luke Wilson, Jim Lau, Jeff Fahey, Tatanka Means, Jamie Campbell Bower m fl.
Betyg: 3
Kevin Costner har sagt att hans kärlek till västerngenren kom med att han som barn som ”Så vanns vilda västern” (”How The West Was Won”). John Fords episka västern med dåtidens många stora stjärnor som Gregory Peck, Debbie Reynolds, James Stewart. Det är ingen vild gissning att hans nya epos ”Horizon” är en form av försök att uppnå samma kaliber som klassikern från 1962. Om ”Horizon. An American Saga – Chapter 1” hade kommit ut på 90-talet som Costners ”Dansar med vargar” hade gjort skulle den ha varit banbrytande och intressant. Att göra västern med nyans är nu inte särskilt banbrytande om än välbehövligt.
Det är en mäktig röra Costner har skapat. Diverse olika historier, till synes orelaterade förutom att de alla handlar om nybyggare som försöker landa i sitt nya hemland, berättas parallellt. Många vill ta sig till den framtida staden Horizon. Det är i praktiken obeboeliga trakter som apacheurinvånare redan äger och inte tänker ge upp utan kamp. För de hoppfulla och kanske naiva européerna syns endast möjligheterna att slå ner sig och få äga sin mark. Tidigt i filmen bränns ett sådant samhälle ner och de flesta invånare dödas av apachemän som vill skicka signalen till de ”blekögda” om att hålla sig undan apachefolkets jaktmarker. Kavallerisoldater kommer till undsättning dagen efter för de överlevande men med budskapet att det här inte är land att bosätta sig på.
En annan historia handlar om en utsatt ung kvinna som flyr med sitt utomäktenskapliga barn. Familjen Sykes vill däremot inte släppa sin ättling så lätt, även om han är anfaderns misstag. Den delen förvandlas sedan till en av de mer osannolika berättelserna där Costner själv spelar rollen som anständig och stoisk man. Kanske stryker han sitt eget ego lite väl mycket.
I sig är filmen väldigt vacker och intresseväckande, men den är uppenbart del 1 av 3 vilket gör den bristfällig i explosivitet. Vissa delar är rena transportsträckor samtidigt som andra är givande i stunden. Tekniskt har Costner verkligen lyckats, dramaturgiskt återstår att se. De tre timmarna sveper förbi i behaglig fart i alla fall.