Det första är av ordförande Mao: Vi måsta ha tilltro till massorna.
Det andra är av Kamprad och ska ge hans affärsidé: Att skapa en bättre vardag för de många människorna.
Resten av boken fylls av sådant som Kamprad skrivit eller sagt. Korta citat, ett eller två på varje sida. Rätt tråkig läsning, men lite får man veta.
Redan i sin barndom gjorde Kamprad affärer. Sista året i realskolan började det likna ett företag, säger han. Under sängen på internatrummet hade han en kartong med livremmar, plånböcker, klockor och pennor som han sålde till skolkamrater och lärare.
Sen byggde han upp det företag som nu sprider sin möbelkatalog på många språk i bortåt 200 miljoner ex över världen. Idén var enkel:
Tillverka billigt och sälj billigare än konkurrenterna!
Företagets viktigaste varor ska i Skandinavien uppfattas som typiskt Ikea och i resten av världen som typiskt svenska. Ingvar Kamprad känner sig väldigt svensk. Redan i skolan höll han på att ta till lipen när de sjöng nationalsången.
När det sedan började gå bra för honom flyttade han utomlands för att undfly de "mördande svenska" skattereglerna.
Kamprad läser sällan en bok till slut. Han bläddrar hellre i kataloger. Men han säger att han beundrar Jan Guillou. Här kan vi andra vara överens med honom. Jan Guillou tjänar miljoner och betalar gärna skatt i Sverige.
Ingvar Kamprad är mångmiljardär och skulle ensam med sina skatter kunna höja den svenska välfärden. Då ger han efter för en usel moral och blir vår främsta skattesmitare. En bok med citat av honom är ingenting att lägga pengar på.