Film
En sekund av lycka
Cnema
Regi: Zhang Yimou
I rollerna: Zhang Yi, Liu Haocun, Fan Wei, Cao Rui, Li Yan m fl
Betyg: 4
Hela "En sekund av lycka" är en tragisk, vacker poesi om hur begränsat livet i en diktatur kan vara. För trots att den är gjord i Kina och trots att censuren stoppat den tidigare kommer en film som på olika sätt ifrågasätter något så heligt som kulturrevolutionen och filmmediet som propaganda. Genom små människors liv ritas kartan över orättvisor som vanliga människor möter i Kina. Eventuellt har den till slut lyckats ta sig igenom censuren eftersom den utspelar sig i dåtid. "En sekund av lycka" är filmatisering av författaren Yan Gelings verk men efter att hon kritiserat styret har spåret av henne försvunnit från filmen. Helt odramatiskt är alltså inte det här verket, men diktaturer brukar ha syfte även med sina mer tillåtande drag.
I öknen hamnar en medelålders man och ung flicka i luven på varandra. Objektet i centrum är en filmrulle som han väldigt gärna vill se och hon vill ha för att göra en egen lampskärm. Sluga metoder tar dem framåt men inte ifrån varandra. Till slut hamnar de på en avlägsen ort där en maskinist tillsammans med hela byn ser till att till slut visa filmen. Medan denna resa pågår får vi ifyllda pusselbitar till deras bakgrund. Hon lever ensam med sin lillebror då de är föräldralösa. Bara att hitta mat för att äta kräver sin kraft. Han har en alldeles specifik orsak till varför han till varje pris måste se filmen i fråga. Trots smuts och mödosam tillvaro fokuserar filmen väldigt mycket på kärleken båda rollfigurer har för sina närmaste. Ingenting är städat men det finns mycket rent och uppriktigt.
Regissören har sagt att hans film är ett kärleksbrev till filmkonsten. Men liksom andra liknande skildringar ligger paletten på något så enkelt och komplext som livet. I allt från scenografi, till foto till manus finns en smärtsam skönhet som omsluter "En sekund av lycka". Gemenskapen i samhället och den parallella misstron människor emellan. De dåliga förutsättningar båda huvudkaraktärer slåss med. Zhang Yi och Liu Haocun har båda ett brutalt vemod i sina blickar. De är olyckliga i själen även när de upplever korta stunder av glädje. Dessa ansikten talar språket som censuren försökt tystna. Budskapet går fram även om mer tydligt material har kasserats.