Film
I Wanna Dance With Somebody
Cnema/Filmstaden
Regi: Kasi Lemmons
I rollerna: Naomi Ackie, Ashton Sanders, Stanley Tucci, Nafessa Williams, Lance A. Williams, Tamara Tunie m fl.
Betyg: 2.5
Problemet med "I Wanna Dance With Somebody" är att den är så ofantligt traditionell och kronologisk. I dryga två timmar ska alla delar av Whitney Houstons liv checkas av och kanske stavas grundproblemet Anthony McCarten, manusförfattaren. Det är på intet sätt svårt att se filmen, även om 2 timmar och 26 minuter inte är nödvändigt, men den saknar dynamik. Allt flyter på samtidigt som berättelsen handlar om ett ovanligt och omskakande liv.
Fokus i Kasi Lemmons filmen är på musiken. Inledningen visar mamma Cissy Houston, också sångare, jobba uthålligt med dotterns röst. Whitney vill bara sjunga men Cissy påminner henne att hon uttryckt en vilja att bli sångare och ska därför inte ge upp på sin dröm. Sedan fortsätter det med att Whitney träffar Robyn som blir hennes bästa vän och under perioder lesbiska älskare. En till avgörande person kommer in i hennes värld, skivbolagsproducenten Clive Davis. Kanske lägger Lemmons lite för mycket tid på framträdanden, samtidigt finns det en poäng med att förtydliga vilken fantastisk röst Houston hade. Vi får också resumé av kritiken mot henne från det svarta musiketablisemanget om att hon gjorde vit musik. Houstons drogproblematik berörs också även om det lyckligtvis inte tar för stort fokus från resten. Det hade varit tråkigt att skildra Houstons liv genom att köra igenom klyschor om den drogade superstjärnan. "I Wanna Dance With Somebody" ger bredd på bekostnad av djup. Nästan allt passerar förbi som på en motorväg.
En av de största förtjänsterna med filmen är att låtarna är Houstons egna framföranden, det är hennes röst vi hör. Naomi Ackie gör en stark insats med hög trovärdighet även om hon inte är porträttlik stjärnan hon gestaltar. Att hon mimar är ingenting som märks och det krävs eftertexter för att vara säker på att det är den bortgångna stjärnans egna röst. Det är en oförarglig och gemytlig film som kommer gå till historien utan särskilt mycket avtryck. Den utmanar inte riktigt tittaren. Ska du se något av större äkthet kanske det finns ett värde i att se Kevin Macdonalds utmärkta dokumentär "Whitney".