Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Tittarna för smarta för den dåliga lögnaren

Helen Mirren och Ian McKellan för första gången i en långfilm tillsammans med både styrkor och svagheter.

The Good Liar är en intressant historia med sevärda skådespelare.

The Good Liar är en intressant historia med sevärda skådespelare.

Foto: Pressbild

Recension2020-01-02 13:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

The Good Liar
Cnema 
Regi: Bill Condon
I rollerna: Helen Mirren, Ian McKellen, Russell Tovey, Jim Carter m fl.
Betyg: 2.8

Vissa saker är de amerikanska filmskaparna väldigt bra på. Att skapa en känsla är sådan sak. Stråkar, ljus och klipp i harmoni för att placera tittaren på en plats, inom en ram. Genom den här skickligheten höjer de filmer över vad dessa egentligen förmår att vara. "The Good Liar" är typexempel inom området. För egentligen har den lite för många hål i sitt berättande men det försvinner vid en första titt eftersom helhetskänslan av en spännande saga fångar tittaren. Eftersom hänryckningen är total.

Svindlaren Roy fyller fickorna genom att lura till sig pengar av både oskuldsfulla och genomruttna personer. Via en dejtingservice på internet träffar han Betty. Hon placerar sig i oskuldens kategori. Roy arbetar långsamt för att komma åt hennes förmögenhet. Ett hinder är hennes barnbarn Stephen som tidvis bor hos henne. Han är misstänksam mot hur snabbt Roy nästlat sig in i Bettys liv och hem. Det tar inte lång innan man märker att något annat än vad som syns kommer hända. Betty kommer inte vara ett lätt byte. Vem manipulerar vem? 

Problemen med "The Good Liar" är alltså förutsägbarhet och hål i manus. När filmen försöker fördjupa sig kommer en sidohistoria om andra världskriget som inte riktigt ger så mycket. Förvisso ser jag vad filmskaparna ville få fram. De har tyvärr inte lyckats med det. Som tittare vill du inte känna dig för smart för filmen, bara marginellt smartare. Att förvånas och skakas om brukar vara en vinst i ett berättande. Vad som däremot lyfter den är en intressant historia och sevärda skådespelare. Även tekniskt är "The Good Liar" elegant. Allt faller på plats så det knappt syns. 

Helen Mirren och Ian McKellen har aldrig tidigare spelat i samma film, trots att de är varandras ekvivalenter. Det sprakar om dem båda men samtidigt är de också nästan förutsägbara i sina roller. Känslan att Betty inte kan vara ett offer rakt igenom har exempelvis att göra med att Mirren inte brukar spela rena offer. Återigen är helhetskänslan och inramningen som ändå gör det till ett ljuvligt nöje att beskåda dessa mästare i arbete. Russell Tovey är också en fröjd som barnbarnet Stephen. Honom känner vi närmast igen från den utmärkta serien "Years And Years".