Barn
Cnema
Regi: Dag Johan Haugerud
I rollerna: Henriette Steenstrup, Jan Gunnar Røise, Thorbjørn Harr, Andrea Bræin Hovig, Ella Øverbye, Adam Pålsson m fl.
Betyg: 4
Det finns ett fenomen där filmmakare försöker nyansera "onda" karaktärer genom att dessa får utföra stora hjältedåd. Som om nyans innebär att någon både är väldigt god och väldigt ond. Dag Johan Haugerud nyanserar istället på ett väldigt alldagligt och realistiskt sätt. Den här typen av berättande präglar hela filmen. "Barn" tar inte de lätta vägarna in i saker.
Utgångspunkten är att 13-årige Lykke Natalie har oavsiktligt orsakat sin klasskompis Jamies död. Till synes vanligt groll mellan två barn har lett till plötsligt avslut av ett liv. Saken förenklas inte av att den avlidne pojken är barn till högerpopulistisk politiker medan flickans pappa är framträdande socialdemokrat. Skolans rektor Liv, uppvuxen i ett socialdemokratiskt hem, har ett hemligt förhållande med Jamies far. Hennes bror Anders var den lärare som hade rastvakt, men kom till platsen för sent. Förvecklingarna är många.
Dag Johan Haugerud har blivit jämförd med svenske Ruben Östlund. I vissa perspektiv finns helt klart likheter. Exempelvis i svåra ämnen där inget är enkelt. Däremot skiljer sig deras berättande åt ganska ordentligt. Haugeruds "Barn" är så realistiskt och autentiskt skildrat att den går bortom diskbänksrealism. Den innehåller livets komplexa absurditeter samtidigt som de grava tragedierna. Haugerud är underdramatisk där Östlund är överdramatisk. I Haugeruds värld ser människor inte ut som traditionella filmskådespelare. Det finns plats för alla sorter, såsom livet brukar se ut. Ta karaktären Liv spelad av Henriette Steenstrup. Den här sorten av person finns sällan på film. Dessa typer är nyanserade på sätt som gör att du som tittare ser alla deras brister och förtjänster för vad de är. Du kan inte rakt av gilla eller ogilla de olika rollfigurerna eftersom de både beter sig märkligt och sympatiskt. Ibland förstår de att de agerar skamligt, ibland är de onödigt envisa.
"Barn" är både ett enkelt berättande och komplext beteendevetenskap. Den som gillar ett intellektuellt perspektiv på människor kommer inte bli missnöjd. Haugerud har skrivit och regisserat utan att hålla sig till någon mall. Budskapet förefaller vara att livet är svårt, inkonsekvent och fragmenterad.