Det roliga varade i 35 år. Då hade Great Jazz Club hunnit med 25 internationella jazz- och bluesfestivaler. Till det kom oräkneliga ”vanliga” konserter. I stort sett alla svenska jazzgrupper och artister har genom åren gästat klubben ett flertal gånger. Till det kommer alla internationella storheter som förgyllt tillvaron för oss diggare. För att inte tala om alla stipendiater.
Denna sista jazzkonsert, som var gratis för alla klubbmedlemmar, markerade slutet på en era. Nuvarande ordföranden, Helene Carlsson, sammanfattade orsakerna utan att bli alltför känslosam.
– Det är för få som är beredda att jobba hårt i styrelsen och återväxten har inte varit så stor.
Eftermiddagens pianist, Jan Lundgren, konstaterade att det var med blandade känslor som han stod på scenen. Han hade själv flera gånger spelat på festivalerna, men han tyckte att vi skulle göra det till en fest... och en fest blev det!
Jan Lundgren bjöd med sin trio på en första avdelning där den gemensamma nämnaren var instrumentkollegan Jan Johansson. De tre första låtarna hade skrivits av Jan själv, men ”Jannes” ande svävade över musiken. Jan Lundgren har ett delikat anslag och en frasering som skulle göra vilken pianist som helst grön av avund. Han lämnar andningshål för lyssnaren hela tiden. Där finns en lyrisk styrka och bergförsättande swing som han bjuder friskt på. Två spår stack ut; ”The Poet” (hyllning till poeten Jacques Werup) samt ”Gånglek från Älvdalen”. Den sista passande med på Jan Johanssons klassiska LP, ”Jazz på svenska”. Trion fulländas av basisten Mattias Svensson och trumslagaren Zoltan Csörsz Jr. De måste ha jazzsveriges största öron och känsligaste sinnen. Det var nästan telepatiskt!
Efter paus bjöd Jan upp sångerskan Ellen Andersson, som faktiskt kommer från Linköping. Hon har vunnit praktiskt taget alla jazzutmärkelser och förtjänar dem alla. Hennes tolkningar är inte vanlig jazzsjung, utan en jazzmusikant som använder sin röst som ett instrument. Inledande ”On the sunny side” framfördes avskalat till endast kontrabas. ”Gloomy Sunday” minns vi från Billie Holiday tolkningar. Här visar Ellen total kontroll över röst och uttryck. Tyvärr fick vi ”bara” fyra låtar från Ellen, vilket kan tyckas vara lite snålt. Å andra sidan var det högoktanig vokaljazz. Tack, Ellen!
Jan Lundgren Trio avslutade med en sprakande ”Caravan” från Duke Ellingtons mapp, där kamelerna säkert vägrade gå på slutet samt ”Pippi Långstrump”. Sällan har väl Pippi bjudit upp till dans på detta sätt. Det verkade som om ingen i trion ville vara den som markerade att låten var slut. Det skulle ju tveklöst inneburit att Great Jazz Clubs arbete var slut! Publiken i den fullsatta Wallenbergsalen reste sig som en man och hyllade ”finalbandet”.