Film
Hammarskjöld
Cnema/Filmstaden
Regi: Per Fly
I rollerna: Mikael Persbrandt, Francis Chouler, Cian Barry, Sara Soulié, Thure Lindhardt, Colin Salmon, Hakeem Kae-Kazim, Edvin Endre, Mattias Nordkvist, Sanna Sundqvist m fl.
Betyg: 3
Regissören Per Fly har haft idén om en film om FN:s ende svenske generalsekreterare Dag Hammarskjöld i tio år. Han har tydligen sett Mikael Persbrandt i rollen hela tiden. Lite oklart varför, nog finns det skådespelare som exempelvis är mer porträttlika? Persbrandt har fått en del fin kritik för sin gestaltning av den legendariske statsmannen men ser man gamla inspelningar av Hammarskjöld finns inte någon slående likhet varken i sätt eller utseende. Ett annat problem med att använda en så pass känd person i titelrollen är att det är svårare att se någon annan än Mikael Persbrandt framför sig.
I denna filmatisering följer vi Dag Hammarskjöld under hans sista tid i livet. En nackdel för filmteamet är att Hammarskjöld var mycket privat vilket gör att inte mycket är känt om honom. Filmen inleder med text om att trots att den bygger på verkliga händelser är den verkligheten dramatiserad. En sådan är att han framställs som homosexuell och en fiktiv man finns i hans liv även om det är kyskt. Hammarsköjds sexualitet var omtvistad redan under hans livstid. Efteråt har det både spekulerats i att han var homosexuell och asexuell. Det är lite enkla slutsatser att dra när en person väljer att inte ingå i en romantisk relation. Eftersom filmen inte gör något dokumentärt anspråk fungerar den sidohistorien väl.
Den konflikt FN hanterar 1961 är Kongo som då nyligen blivit självständigt. Hammarskjöld är utsatt från alla håll, beskylld för att vara kommunist av västländer och beskylld för att inte göra tillräckligt av de andra. Scener från diplomatins högkvarter varvas med brutala krigsscener från Kongo och ensamma livet med butlern i Manhattan. Den vägg Hammarskjöld höll mot omvärlden är intakt även i den här skildringen, trots försök att spräcka den genom mer personliga inslag.
Vad filmen lyckas med är porträttet av en man starkt dedikerad till sitt uppdrag inom FN. En diplomat som verkar ha vigt sitt liv åt att befria Afrika från kolonialism. Samtidigt finns här också en mänsklig man som inte är oberörd av ära och ego. Alla andra karaktärer har otacksamt obetydliga roller. De är i princip rekvisita för generalsekreteraren.