Film
Året jag slutade prestera och började onanera
Cnema/Filmstaden
Regi: Erika Wasserman
I rollerna: Katia Winter, Jesper Zuschlag, Henrik Dorsin, Vera Carlbom, Hannes Fohlin, Nour El Refai, Bahar Pars m fl.
Betyg: 2.5
Katia Winter slog ner lite från ingenstans i "Ur spår", en film som knappast är minnesvärd om det inte vore för Winters utstrålning och komiska tajming. Samma energi bär hon med sig in i "Året jag slutade prestera och började onanera" och lyfter vad som kanske inte är särskilt anmärkningsvärd komedi till en underhållande sejour. Samtidigt indikerar en sådan titel och rollistan större och mer intensiva skratt istället för det lågputtrande avtrycket den lämnar.
Hanna är arbetsnarkomanen som har svårt att få ihop livspusslet. Hon verkar inte lika mycket bekymrad över det som hennes make Morten. Han blir ideligen trött på henne och vill att hon säger upp sig. Till slut gör Hanna så för att gå honom till mötes men då är det försent. Morten vill ut ur förhållandet och äger hyreskontraktet. Hanna står utan arbete, utan boende, utan supportsystemet vänner när hennes 40-årsdag nu närmar sig. Men då träffar hon Liv som är som handen i handsken på gigekonomin med sina otaliga jobb. Vad Hanna än gör finns Liv där med goda råd. Livs lösning på problemen är att Hanna lär sig onanera, att hon utgår från njutningen som hon behöver för att få bättre hälsa. Det är lite mer dråpligt än det låter men med ett korn av vett mitt i allting.
Något som inte helt går ihop sig är vilket vrak Hanna är på något sätt. Hon ska vara kvinnan som har välbetalt toppjobb på någon form av produktionsbolag men har ingen exekutionsförmåga när hon ska plocka upp spillrorna av sitt gamla liv. Det är för manusförfattare viktigare att publiken får skratta åt henne än att det ska finnas trovärdighet i vilken typ av person vi har framför oss. Vem som helst kan naturligtvis falla isär av livet med dåliga förutsättningar men en människa som länge presterat högt borde ha vanan inne att i alla fall landa sig själv i någon form av rimlighet. Liv ska inte behövas för att plocka upp Hanna utan för att ge Hanna sista kicken. Birollerna spelas av många duktiga skådespelare men generellt är dialogen inte särskilt autentisk. Manuset är småkul på bekostnad av nästan allt annat.