Film
Perfect Days
Cnema
Regi: Wim Wenders
I rollerna: Koji Yakusho, Tokio Emoto, Arisa Nakano, Aoi Yamada m fl.
Betyg: 4
Wim Wenders har åtnjutit ett oförtjänt gott rykte i många år baserat på historiska framgångar som ”Paris, Texas” och ”Himmel över Berlin”. Han har varit produktiv men du får scrolla länge i hans CV för att komma ihåg något storartat. Därför känns detta återvändande till storhet väldigt välkommet. Den lågmälda historien ”Perfect Days” växer in i hjärtat långsamt från en händelsefattig och meditativ upplevelse. Sedan byggs dramaturgin upp långsamt till en starkt berörande historia, för att kulminera i en häpnadsväckande enkel och genomträngande upplösning.
Hirayami är en tystlåten man som arbetar med att städa toaletter i Tokyo. Han tar sitt arbete på stort allvar och för in hantverksskicklighet i ett yrke som annars uppfattas som ett nödvändigt ont. På fritiden läser han, går på ett offentligt bad, till samma bar och samma restaurang. På luncherna sitter han på en parkbänk och studerar träden. Fotograferar vyn med sin gamla kamera. Hans liv är hårt rutiniserat in i minsta detalj. Det är inte många ord som passerar hans mun annat än när han är tvungen. ”Perfect Days” är en film som är svår att beskriva för det händer inte särskilt mycket, men samtidigt händer det så otroligt mycket. Hirayami är på många sätt en relik från förr, som bekvämt rör sig i en digital i nutid. I ett möte med sin systerdotter tror han att Spotify är en skivbutik. Hans föredragna kanal är kassettband. Ändå verkar det fungera. Hans lilla liv finns i samrörelse med omvärlden.
I takt med att tiden går kommer olika störningar in och bryter hans rutiner. Så han behöver agera utanför sina ramar och förändra cyklerna för livet.
Premissen kanske låter som en pretentiös konstfilm men så skulle jag inte beskriva ”Perfect Days”. Den är jordnära och mänsklig i sitt berättande. Hirayamis yrke glorifieras inte utan fokuset är på honom som person. Du får inte alla svar som tittare, men du får något väsentligt med substans med dig. Filmens lugn och tystnad är inte ett uttryck för stiltje. Fotot är hisnande i sin skönhet, kanske inte något man förväntar sig av en film som för det mesta utspelar sig i en miljö av offentliga toaletter. ”Perfect Days” är en välspelad, emotionellt intelligent film som växer på ett organiskt sätt. Välkommen tillbaka till storheten, Wenders!