Texten bygger på passionsdramat och musiken speglar och åskådliggör förloppet i ibland lyriskt meditatitativa stämningar, ibland dramatiska. Genom århundradena har Bach med sin musik burit människor genom sorg och smärta.
Ett stort antal medverkande har lagt ner många timmars arbete av förberedelse och övning och det är en stor satsning att sjösätta ett verk av det här omfånget. I orkestrarna, ja de räknades två till antalet, hade de flesta sin hemvist i SON. Stråkstyrkan var inte stor i förhållande till den månghövdade kören men klingade fullt tillräckligt och bjöd dessutom mestadels tidstroget barockspel där stråken används i stället för vibrato för tonbildningen. En gamba fanns också på plats med vackra lite spröda toner och ett rikt träblås med utöver fagott inte mindre än fyra oboister och fyra flöljtister. Olof Lilja i rollen som evangelisten hade en dryg uppgift med många återkommande recitativ i vilka handlingen förs framåt. Det tycktes passa honom väl att ha denna centrala roll, med en klar och tydlig artikulation och också på höjden fri klang samt en i sammanhanget passande förmåga till dramatisk inlevelse.
Körerna som ibland fick spela den inte så tilltalande rollen av folkmobb tycktes då tveka i sina aggressiva utfall och rop, körklangen var annars full och bärig och i slutet av första delen blixtrar det till ordentligt när kören med stöd från orkestern vänder sig mot och kämpar mot det onda!
Genomgående fina solistprestationer där sopranen Karin Roman glänste lite extra med en tät, rund ton som var dynamiskt formbar. Med John-Erik Elebys entré steg också temperaturen i hela framförandet då det är svårt att motstå en kraftfull pregnant men ändå varm basröst. Ett flertal mindre soloinsatser gjordes också av körmedlemmar och mestadels förtjänstfullt. Sara Michelin var som dirigent lågmäld men höll fint ihop helheten och förde oss alla tryggt i hamn.
Kanske inte så ofta det blir stående ovationer i kyrkan, med den här gången slutade det så, och det var välförtjänt. Vi får hoppas på flera oratorier i den vackra kyrkan, som har en för ändamålet väl avvägd akustik.