Film
BlackBerry
Cnema
Regi: Matt Johnson
I rollerna: Jay Baruchel, Glenn Howerton, Matt Johnson, Cary Elwes, Saul Rubinek m fl.
Betyg: 3
”Social Network”, ”Wolf Of Wallstreet”, ”The Big Short” och relativt nya ”Air” är några filmer som påminner om ”Blackberry”. Det är en alldeles egen och tidigare relativt outforskad genre om framgång på mindre förskönat sätt än vi såg på 80-talet. Den resa filmvärlden gjort mellan Gordon Gekko och Jordan Belfort innebär att få om någon ser dessa filmer och när en dröm om liknande liv. I och med att tech numera är en av de största industrierna så har dessa filmer också börjat dokumentera IT-boomen och sociala medier.
”BlackBerry” är baserad på boken av Jacquie McNish och Sean Silcoff som heter ”Losing the Signal: The Untold Story Behind the Extraordinary Rise and Spectacular Fall of BlackBerry”. Det börjar med två ingenjörer som arbetar för passion. Mike Lazaridis och Douglas Fregin är inte sluga nog för att bli framgångsrika på riktigt. In kommer Jim Ballsillie, en finanshaj och affärsman utan skrupler. Han ser direkt att de utnyttjas av större uppköpare och att de behöver hjälp med budskap och presentation. Därför erbjuder han sig att köpa del av företaget och få rollen som ”med-VD” på företaget. Doug är väldigt tveksam då han ser att Jim inte är pålitlig men Mike ser inte hur de ska lyckas utan hjälp från en kunnig och målmedveten streber. Mycket riktigt lyckas de stort. Kombinationen teknisk kunnig och affärsmässigt slug gör underverk. Men som alla vet är BlackBerry inte längre någon vanlig smart telefon på marknaden.
Filmens kokpunkt är Glenn Howerton i rollen som Jim. På ett magiskt sätt lyckas han både gestalta den samvetslöse figuren och samtidigt skapa förståelse för varför hans rollfigur agerar som han gör. Självklart finns ett manus bakom som stärker skådespelet men Howerton är verkligen eld och lågor med sin porträttering. Risken är att han blir typecastad som skitstövlar utan moralisk kompass. Han är ursinnig på precis rätt nivå av realistisk, driven på ett sätt som vibrerar från kroppen, genomtänkt i sin girighet. Och när han brister? Det är så urspårat och kontrollerat på samma gång. Filmen handlar egentligen om Mike och Doug men utan Jim som motor hade vi fått något helt annat. Vad som ger ”BlackBerry” stabilitet är också det som hämmar den från att nå längre. Inte nyskapande men givande ändå.