Film
Eldens färger
Cnema
Regi: Clovis Cornillac
I rollerna: Léa Drucker, Benoît Poelvoorde, Olivier Gourmet, Fanny Ardant, Alice Isaaz, Jérémy Lopez m fl
Betyg: 3.5
I litteratur och film är hämnden ett återkommande tema. I verkliga livet avråds vi från sådana handlingar. Religiösa skrifter fokuserar mer på förlåtelse än upprättelse. När människor faktiskt hämnas ordentligt handlar det ofta om allvarlig brott eller svar på ett brott. Men inom kulturen, genom berättelser, får människan möjlighet att fantisera om att försöka ställa en oförätt till rätta. Mest kända historien är "Greven av Monte Cristo" där karaktären dessutom resonerar med sig själv om hämnden verkligen kan vara ljuv. Inom fiktion är den det. "Eldens färger" brinner inte av hämndbegär på samma sätt som "Greven av Monte Cristo" men ger ändock en tillfredsställande säckknytande av välbehag.
En rik bankir tillika familjefader ska begravas när hans sondotter slänger sig från en balkong mot kistan. Pojken Paul klarar sig men blir förlamad. Hans mor Madeleine är den huvudsakliga arvtagaren men farbror Charles är inte nöjd. Inte heller den på banken högt uppsatte Gustave när ett missnöje eftersom hans försök att bli tillsammans med Madeleine för pengarna slår bakut. I en komplott lyckas de båda herrarna göra sig själva rika och arvtagerskan utblottad. Hon får flytta till en mindre lägenhet tillsammans med Paul och dennes skötare Vladi. Från 1929 förflyttas berättelsen till 1934 där Madeleine anlitar sin förre chaufför Dupré för att spionera på de som förstörde för henne.
"Eldens färger" bygger på en roman av Pierre Lemaitre. Den är högst underhållande och spännande. Lite som en blandning av "Inglorious Bastards" och "Greven av Monte Cristo" utan den tidigares absurda humor. Scenografin är slående i all sin 30-talsmysighet. Kostymören har fått arbeta för att skapa precis rätt stämning. Men det är ändå enkelhetens triumf som är kärnan i filmen. De rollfigurer som har sprakande personligheter är i bakgrunden medan den skötsamma kvinnan utan glitter är huvudkaraktären. Det finns sannerligen ingen brist på mörker men de är alla bitar i puzzlet som Clovis Cornillac lagt ihop. Vilket ibland innebär att de delarna hamnar i skymundan när de egentligen är stora frågor filmen tampas med. En inte helt ovanlig brist i filmatiseringar av böcker.