Film
Respect
Cnema/Filmstaden
Regi: Liesl Tommy
I rollerna: Jennifer Hudson, Skye Dakota Turner, Forest Whitaker, Marlon Wayans, Albert Jones, Mary J Blige, Audra McDonald, Marc Maron m fl.
Betyg: 3
"Respect" har redan fått viss välsignelse av Aretha Franklin som valde Jennifer Hudson att spela henne. Möjligen kan det vara skräckinjagande för Hudson att leva upp till förväntningarna från souldrottningen själv. För trots sin otroliga röst har den inte samma själ som Franklins, vilket filmen visar mot slutet där ett framträdande av en äldre Franklin avslutar spektaklet.
Liesl Tommy har valt att skildra många år av Arethas liv. Först barndomen där hon kunde väckas sena timmar på kvällen för att sjunga på pappans fester med musikelit som Dinah Washington, Sam Cooke, Duke Ellington med flera. Tidigt etableras idén, via hennes mamma, om att Aretha inte ska lyssna på männen utan gå sin egen väg. Tyvärr följer två timmar och tjugo minuter av kamp för Franklin att frigöra sig män. Ett sexuellt övergrepp leder till att hon redan som 12-åring blir med barn. Frågan om vad som hänt hanteras inte riktigt i filmen. Hela tiden kopplas saker tillbaka till övergreppen men samtidigt finns ett avståndstagande till att berätta den historien. Med tiden lär sig Franklin att hitta sin röst, styra sin karriär och göra mer smarta val. Vilket leder henne tillbaka till gud. Mer specifikt en gospelskiva inspelad i en kyrka som mot förväntan blir hennes mest sålda skiva någonsin.
Aretha Franklin hade ett liv som en bättre film kunnat göra storverk av. "Respect" är ingen dålig sådan men saknar samtidigt en gnista. Kanske försöker regissören berätta för mycket och över för lång period. Berättandet upprepar sig, Liesl Tommy är ibland övertydlig med hennes destruktiva dragning till dåliga män. Bara det repetitiva inslaget förlänger speltiden onödigt mycket. Däremot finns kärnan hela tiden där men outtalad. Franklin påverkades stor del av sitt liv av händelser i barndomen. Jag hade önskat att filmen berört de delarna mer. Stundtals känns det som om den selektiva mutism barnet Aretha bar på också bärs av filmen som under inga omständigheter vill tala om vad som hände. Musiken gör ändå sitt i att lyfta filmen, så även de stunder när Franklin får till det ordentligt i studion tillsammans med sitt Alabama-team. Även om Hudson inte är lika unik som Franklin var.