Vi var inte någon svettig gymnastiksal och leddes inte av den envisa musikläraren som ensidigt tvingar alla barn att sjunga Den blomstertid nu kommer innan de får gå på långlov.
Vi är på Skandiateatern och det är Sofia Karlsson som drar i alla trådar.
För tredje gången på tre år besökte igår Sofia Karlsson Norrköping, Lucky You och Skandiateatern. Ett kärt återseende som blivit till en tradition. Dessutom verkar det vara ömsesidigt. Sofia Karlsson strålar från sekund ett. Hon säger att den här kvällen är speciell. Att det är hennes sista på ett och halvt hår. Det bakas i hennes mage, eller som hon också uttryckte det. "Jag är på tjocken". Och visst blev det speciellt.
Sofia har ett alldeles eget uttryck. När ljudet av fiolen kommer i samklang med den vispande gitarren låter hon som en svensk Alison Krauss från Globenområdet. För trots att det doftar dalarna sjungs det om storstadens tunnelbanesystem.
Samtidigt kan jag inte hjälpa att jag känner igen hela scenariot från alla tretton skolavslutningar jag tagit mig igenom. Skillnaden den här gången är att det är så ofantligt mycket bättre. Jag önskar att åtminstone en av mina hade varit så här.
På scenen är det bäddat för påsk i form av färgglada kulor. Sofia sjunger som en gudinna och hennes medmusikanter, Sofie Livebrant, Olle Linder, Lisa Rydberg och Henrik Cederblad borde lära alla Sveriges musiklärare att det finns andra folkliga toner än Gångmarsch från Äppelbo att spela innan sommaren ska firas in. Lisa Rydberg tolkar Bach på sin fiol på ett lekfullt sätt och Olle Linder gör det coolaste jag sett på länge. Med endast en tamburin, en sån med skinn på, framkallade han skönare beats än Timbaland, Black eyed peas och allt vad de heter någonsin kommer att göra.
Sofia Karlsson får stående ovationer och i crescendot som påminner om ett vårskri a la Ronja Rövardotter når kvällen på sin topp.
Men som alla avslutningar innehåller även denna en tröghet. Ingen stor och ingen som Den blomstertid nu kommer. Någonstans i allt det finstämda och lekfulla blir det helt enkelt lite för mycket av det folkliga potpurriet. Men det glöms nog bort - snart är det ju trots allt sommar.