Film
Terapi i Tunisien
Cnema
Regi: Manele Labidi
I rollerna: Golshifteh Farahani, Majd Mastoum, Aïcha Ben Melid, Feryel Chammari m fl.
Betyg: 2
Bland det jag är mest tacksam för är att "Terapi i Tunisien" är så kort som 1.26 timmar. För så mycket mer hade varit förödande. På något sätt har Manele Labidi använt sig av förutsättningar som skulle kunnat skapa något intressant men blivit en småputtrig, smålustig och misslyckad sallad.
Selma återvänder till Tunisien där hon känner att hon behövs som psykoterapeut. Hennes farbror deklarerar snabbt att araber inte kommer vilja gå på psykoanalys och att hon borde återvända hem. Men på något sätt kommer Selma igång, så även patienterna. Det hade varit ett utmärkt sätt att skildra Tunisien idag genom gestaltningar av människorna Selma pratar med men terapisessionerna tar för lite plats i filmen. Tunisien är det enda landet som kan sägas haft någorlunda framgångsrik utgång av den arabiska våren. Här finns egentligen materialet men allt nuddas vid istället för att fördjupas i. Mest intressant är Selmas samtal med grannen och den utstötte imamen. En flört mellan Selma och en polis är däremot högst sömnigt och stjäl speltid.
När filmen är över undrar jag vad regissören ville ha sagt. Min bästa gissning är någon form av "här är vi nu" eller "Tunisien är bra trots allt". Den är förvånansvärd tom och oattraktiv. De komiska inslagen stjälper mer än något, speciellt eftersom regissören inte bestämt vilken fot filmen ska stå på.