Men filmen kan också liknas vid en långsam, utdragen och omskakande död. Regissören Amat Escalante försöker inte försköna verkligheten, och han är bestämd på punkten att i delar av Mexiko är det här verkligheten. Hit kommer empatin för att dö, här har mänskligheten försvunnit ifrån människorna. Allt ljus är borta.
Med ”Heli” riktas kraftig kritik mot vad som pågår i regissörens hemland. Berättelsen är en uppvisning av baksidan av droger och droghandel.
Heli bor med sin fru, deras barn och sin syster i en by i mexikanska öknen. Beto , en ung kille från militären, fattar tycke för Helis 12-åriga syster. För att skapa sig ett liv med henne tänker han sälja knark som polisen har beslagtagit men som han kommit över. I första hand kan det kännas extremt udda med en 17-åring och 12-åring i giftermålstankar eller ens i ett förhållande. Barn har generellt en märklig plats i ”Heli”. Genom att blanda in barn i terrorn visar Escalante hur skoningslös effekterna har blivit. Drogrelaterade problem är vardag. Barnen är inte barn längre, därför verkar inte karaktärerna reagera starkt på att barn blir tillsammans med vuxna eller att barn är med under de mest destruktiva av omständigheter.
Ibland är filmen något långsam, speciellt till en början. Men det som avgör om den är sevärd eller inte är hur mycket du klarar av och var i livet du är. Finns mycket intressant att uppleva om du tar dig mod och inte är klenmagad.