Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Skoningslöst och direkt och tröttsamma skottparader

I en av slutscenerna, när en soldat försöker öppna upp sig inför en militärpsykolog, kommer "The Outpost" till liv på riktigt.

En scen ur filmen The Outpost med Scott Eastwood.

En scen ur filmen The Outpost med Scott Eastwood.

Foto: Yana BLAJEVA

Recension2020-08-05 08:21
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ny film

The Outpost 
Filmstaden
Regi: Rob Lurie
I rollerna: Caleb Landry Jones, Scott Eastwood, Orlando Bloom, Jacob Scipio, Alexander Arnold, Will Attenborough, Kwame Patterson, Sharif Dorani m.fl.
Betyg: 2.5

Soldatens klarblå ögon skriker rädsla och lidande. Tårarna rinner okontrollerat, han vill kunna uttrycka det horribla han precis bevittnat men har inte tillgång till verktygen som kan frigöra sådant. När den här scenen kommer så har det passerat cirka 105 minuter film. Det är alldeles för sent för att ta grepp om tittaren. När eftertexterna sätter avslutet på plats visas klipp från de verkliga händelser som filmen bygger på. Tråkigt för filmen förstås; men de verkliga händelserna förefaller vara långt mer intressanta än den film som vi just sett.

Förutsättningarna presenteras skoningslöst och direkt. Uppdraget vid Kamdesh bedömdes vara hopplöst. Syftet var att stoppa talibaner från att återigen befästa makt i Afghanistan när de tog sig över från Pakistan. Militärbasen ligger i en dal komplett omringad av berg. De är enkla lockbeten för fraktioner missnöjda med amerikansk närvaro i regionen. "Sitting duck" som det heter på engelska. Den riktiga historien skulle kunna utspela sig i politikers och militära ledares kontor. Hur fick de för sig att placera soldater på en sådan plats? Det ter sig som fullständig galenskap. 


Soldaterna gör det bästa av sin situation genom att syssla med jargong värdig en klyschig krigsfilm. Dessa inslag varvas med instick av realism. Nationalismen är tämligen osynlig, istället bryr sig soldaterna främst om att överleva tillsammans. Utrop om att ens land är störst, bäst, vackrast kan vara ett sätt att uppnå samma sak men genom att filmen sätter sitt fokus på att ta bort dessa uttryck blir poängen kring vad de slåss för mer tydlig. Positivt är även att filmen inte sätter någon karaktär i absolut centrum utan de är ett lag i ytterst bemärkelse.

Tyvärr lyckas regissören inte knyta ihop sin säck på bästa sätt. Slaget vid Kamdesh får väldigt mycket speltid som stundtals säger något om de inblandade. Men ett evigt pang-pang passar bättre målgrupper som i huvudsak ser action för eskapism. Rob Lurie har inte gjort en film för tidsfördriv eller flykt vilket gör skottparaden mellan amerikaner och talibaner tröttsam att titta på under så lång speltid.

Karta: Kamdesh