Film
David Attenborough: A Life On Our Planet
Cnema
Regi: Alastair Fothergill, Jonnie Hughes, Keith Scholey
I rollerna: David Attenborough m fl.
Betyg: 4
Vid 93-års ålder har de flesta andra en annan epilog än David Attenborough. Trots sina många år på planeten besitter han en framåtanda som många decennier yngre inte har. Han introducerar sig själv med "jag är 93 år gammal och det här är mitt vittnesmål" ("witness statement"). Dokumentären är en tillbakablick på vad människan funnits i för kontext och vad vi gjort med vår planet. Attenborough ber oss att lyssna innan det är för sent.
En större del av filmen har fokus på försämringarna som han bevittnat med egna ögon. Regnskogar som krympt, fiskestånd som minskat, tinade polaris, djurarter som dör ut. Något med hans lugna, tröstande röst håller mig kvar. Som en föraning om att viktig kunskap kommer min väg och jag måste med tålamod ta till mig vad som kommer. Attenborough rör sig över savanner, regnskog, nord- och sydpolens isspektakel, Tjernobyls återväxt. Människans hand är osynlig, hennes påverkan uppenbar. När det är som mest dystert och hopplöst väljer dock Attenborough att gå in på sin vision. Inte enbart utifrån synvinkeln hur han vill att vi ska ta hand om vår planet och oss själva utan med faktiska exempel från länder där man minskar belastningar på klimatet. I jämförelse med de klimatbudskap som får störst medial uppmärksamhet är David Attenborough inte fäst vid individers påverkan utan hur vi måste ändra strukturerna för att främja klimatet. Hans huvudbudskap är den om hållbarhet och att vi måste återvinna det vilda. Vi har gjort planeten tam och artfattig, vi måste ge plats för naturen att återta sin plats. Jorden klarar sig utan oss men vi klarar oss inte om vi inte gör något åt den förödelse vi ogenomtänkt ägnat oss åt.
Det är inte så att Attenborough helt undantar de individuella valen som kan hjälpa oss men frågan fastnar inte i diskussioner om flygplan. Han gör frågan om klimat mycket större med konkreta åtgärder för vad vi måste göra för att komma åt.
Dokumentären är omskakande med undersköna naturfilmer från hela planeten. Dess betydelse är svår att avgöra nu men bör fungera som inspiration framåt. Filmen är både allmänmänsklig och politisk. När han talar om behovet av ökat levnadsstandard för att vi ska bli färre över planeten tassar han på fördelningspolitik. När han talar om förnybar energi talar han om politik. Med beundransvärt tålamod påpekar han hur bråttom vi har. Hans förmåga och förståelse för kommunikation är oslagbar, må vi som släkte lyssna nu för en dag har vi inte kvar honom.