Film
C'mon C'mon
Cnema
Regi: Mike Mills
I rollerna: Joaquin Phoenix, Woody Norman, Gaby Hoffman, Molly Webster m fl
Betyg: 4
Att ett barn kan vara overkligt skicklig som skådespelare säger tyvärr inte alltid något om deras karriär i framtiden. Den bedårande och nyansrika Salvatore Cascio som spelade "Totò" i "Cinema Paradiso" fick aldrig någon nämnvärd karriär. Ryan O'Neals dotter Tatum som charmade världen i "Paper Moon" har förvisso arbetat som skådespelare mer frekvent även i vuxen ålder men inte lyckats nå sin egen nivå från 1973. Därför bör publiken inte nära framtida förhoppningar på Woody Norman. Vilket i sig inte tar ifrån honom en surrealistiskt stark insats i "C'mon C'mon" av Mike Mills. Istället kan vi njuta av hans gestaltning här och nu tillsammans med en av samtidens mest uppskattade skådespelare nämligen Joaquin Phoenix.
Phoenix spelar morbror Johnny som inte pratat med sin syster Viv på ett år efter deras mammas bortgång. En tids sjukdom och deras olika upplevelser av föräldraskapet skapade en konflikt som bryts när Johnny en kväll på tjänsteresa hör av sig till sin syster. Hennes make behöver hjälp med att komma in på rehabilitering för diverse psykiska besvär och Viv verkar inte ha något direkt nät att tala om. Plötsligt kommer de överens om att Johnny ska ta hand om hennes tioåring Jesse. Vivs uppgift tar längre tid än väntat och till slut tar Johnny med sig Jesse till sin hemstad New York och sedan vidare till New Orleans där Johnny är på uppdrag för sin radiodokumentär.
Ur ett dramaturgiskt perspektiv är "C'mon C'mon" relativt händelsefattig som film. Styrkan ligger i en realistisk ton som präglar filmen. Det naturalistiska skådespeleriet ger en autenticitet som nästan förvandlar historien till en dokumentär. Absolut kan tittare ifrågasätta hur troligt det är att en tioåring har ett ordförråd av den kalibern. Men min upplevelse är snarare att Jesse är ett ovanligt barn vilket gör honom också till en ovanlig karaktär. Mills erbjuder också förklaringar till varför han just är så brådmogen som han är. Både genom familjetrauma och ett medvetet föräldraskap från Viv befinner han sig mellan barndom och vuxenlivet. Vad Mills gjort riktigt bra är att barnet inte är enbart en älskvärd liten farbror som begär "åh" från sin publik. Han liksom de andra rollfigurerna har olika lager som ökar trovärdigheten.