The Trip To Greece
Cnema
Regi: Michael Winterbottom
I rollerna: Rob Brydon, Steve Coogan m fl.
Betyg: 2.5
För fjärde gången återvänder Rob Brydon och Steve Coogan för att resa, äta gott och vara humoristiska. Denna gång till Grekland, med start i Turkiet enligt den färd Odysseus tog sig an. I teorin låter det lovande. Ett så vackert land som Grekland och all den speciella mat som finns där. I praktiken tror jag att både jag och skådespelarna är lite trötta efter tio år av resor i Europa. Engelska Lake District, Italien och Spanien har vi hunnit med för att hamna här vid vad regissör Michael Winterbottom sagt är den sista. Imitationerna är gjorda, personligheterna är utmejslade, skämten inte det minsta nya. Filmen har blivit som en sådan vän som till en början bara utstrålar charm för att sedan vara även lite påfrestande.
När männen möter varandra igen är stereotyperna där. Steve Coogan som känslokall man som tar sig själv på för stort allvar. Rob Brydon som anses syssla med underhållning mer än konst. Ibland skrattar jag som förr men det är ansträngande att uppbringa någon form av entusiasm. Seriens premiss är redan ganska svår. Det "händer" ingenting. Att filmerna ändå varit intressanta att se på har såklart att göra med komikerna. Men du kan sträcka ut det där till en viss gräns. Jag tror filmteamet har roligt men misstänker att inspirationen är verkligen på sista andetaget. Den här gången är skämten rätt svaga. När speltiden lider mot slutet börjar viss dynamik att ta form. Medan det innan varit framträdanden i första hand skapas nu en form av verklighet. Lite försent tyvärr. Kanske kunde de istället gjort om sin plan för att istället berätta en annan historia.
Frågan om huruvida "The Trip"-filmerna är skådespelade eller inte förekommer varje gång en ny version släpps. Min uppfattningen är att männen spelar en version av sig själva. Den som tror sig känna Brydon och Coogan såsom de presenteras bör tänka om. På intet sätt är "The Trip To Greece" en dokumentär. Utifrån den synvinkeln undrar jag hur skickliga skådespelare dessa män är och hur mycket som är inspirerad från de själva. Faktum är att jag inte tycker om Steve Coogan särskilt väl efter fyra filmer av en ganska osympatisk karaktär. Är det mod eller acceptans från hans sida? Vem vet.