Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Shirley är en fyllig historia med mångfald

Fantiserad version av Shirley Jackson en hållbar och fyllig historia till film.

"Säregen och unik blandning av ljus och mörker", anser Setareh Yousefi om filmen Shirley.

"Säregen och unik blandning av ljus och mörker", anser Setareh Yousefi om filmen Shirley.

Foto: Pressbild

Recension2020-09-11 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Shirley
Cnema/Filmstaden 
Regi: Josephine Decker
I rollerna: Elisabeth Moss, Michael Stuhlbarg, Odessa Young, Logan Lerman m fl.
Betyg: 4

Skräckförfattaren Shirley Jackson är inte mer än ett skal för filmen "Shirley". En signifikant del av hennes historia är förändrad, till den grad att rollfiguren är i praktiken fiktiv. Om jag kan ge dig ett råd är det att lägga undan kopplingen till författaren. Fristående är nämligen "Shirley" en tilldragande, mystisk, spännande och fyllig historia med förmåga att utplåna allt annat omkring dig i stunden. Decker förhåller sig till Jackson som en fantasi.

Vi befinner oss i norra USA på 50-talet. Unga paret Rose och Fred är på väg till Freds framtida universitetskollega Stanley Hyman där de också ska bo innan de hittar eget boende. Rollfiguren Rose är berättelsens brännpunkt. När de anländer är Stanleys fru Shirley inte minsta intresserad av varken Rose eller andra. När Rose försöker berömma författaren för novellen "The Lottery" ser Shirley tillbaka med förakt. Ganska snart övertalas paret att stanna lite längre eftersom Stanley vill att någon tar hand om hans fru när hon har en psykologisk episod. Medan Fred försvinner i ett självupptaget töcken börjar Shirley få upp intresset för Rose. Samtidigt följer vi en utsökt spelad pardynamik mellan Elisabeth Moss och Michael Stuhlbarg som påminner om mindre glamorösa och bittra varianter av Elizabeth Taylor och Richard Burton i "Vem är rädd för Virginia Woolf?".

Vad som utmärker "Shirley" är en säregen och unik blandning av ljus och mörker. Även om jag vill karaktärisera den som dunkel har jag ljusglimtar i sinnet. Trots ämnet finns en tragikomisk atmosfär. Filmen har en mångfald i sitt berättande som låter den flyta fritt.

Huvudsakliga problemet är skildringen av Shirley Jackson som känns för främmande mot den verkliga person som har funnits. Mor till fyra barn som i princip själv tog hand om dem, gjorde all inhandling, lagade all mat gestaltas här som ett plågat geni som utbrister att "ett ordnat hem är ett tecken på mental underlägsenhet". Jackson verkar ha varit en utomordentligt kapabel kvinna som gjorde allt. Här förvandlas hon till någon som måste pysslas om som ett barn för att få ut geniskapet i skrift. Vilket känns orättvist mot kvinnan som varit otaliga författares inspiration, bland andra Stephen King och Neil Gaiman.