Film
Annette
Flimmer Norrköping Filmfestival
Cnema
Regi: Leos Carax
I rollerna: Adam Driver, Marion Cotillard, Simon Helberg, Devyn McDowell m fl
Betyg: 3
"Annette" är en musikal i dess mest hatade mening. Människor bryter ut i sång men tittaren ska uppfatta sjungandet som dialog. Du som ska se filmen bör vara underförstådd med det. Inte låta dig luras av stjärnskådespelares namn och springa till biografen om musikaler är något du har svårt för. Leos Carax dundrar dessutom verkligen på genrespecialiteten i filmens inledning. Tillstymmelse till intrig tar sin tid att formeras. Dessutom kan musiken i sig vara utmanande för vissa. Exempelvis bjuder filmen på en låt där huvudkaraktärerna repetitivt sjunger en fras "we love eachother so much". Ber om ursäkt för att behöva säga det men poängen framgick för ett bra tag sedan.
Komikern/performance art-artisten Henry McHenry och operastjärnan Ann Ann Defrasnoux är nykära. Snart finns de publicerade i tabloidblaskor och nätskvallerprogram. Till slut gifter de sig och får ett barn, en trädocka. På horisonten finns inte enbart ett lyckligt slut utan bit för bit hopar sig problemen upp. Han anklagas för att ha sexuellt ofredat kvinnor och karriären tappar i styrfart. Hennes stjärna fortsätter att stiga. Ungefär här uppstår något som kan kompensera även för den som inte gillar musikaler i sig.
Över två timmar film i musikalform där hälften av speltiden är intrigutmanad är inte lättaste att handskas med. "Annette" är en idiosynkratisk resa in i Hollywood men också människans natur. De personer som bryr sig om filmers form lika mycket eller mer än berättandet kommer att få sina behov tillgodosedda eftersom Carax har fyllt duken med konst åt olika håll. Det är mäktig produktion som inte är lättuggad. Vilket gör den spännande. Samtidigt kunde en del speltid klippts bort. Filmens styrkor i teknik kompenserar inte för dess mindre strålande historia.
Marion Cotillard lider som vanligt av att inte spela på sitt modersmål franska. Eller snarare lider den som sett henne briljera i fransk film för att istället få en mer medelmåttig version av henne. Cotillard är på intet sätt dålig i sin prestation men i jämförelse med hennes insats i exempelvis "Två dagar, en natt" eller "Rust And Bone" finns mycket mer att önska.