Film
Boy From Heaven
Cnema/Filmstaden
Regi: Tarik Saleh
I rollerna: Tawfeek Barhom, Fares Fares, Mohammad Bakri, Makram J. Khoury, Mehdi Dehbi, Moe Ayoub, Sherwan Haji, Ahmed Lassaoui, Jalal Altawil, Ramzi Choukair m fl.
Betyg: 4
Tarik Salehs farfar gick på den imamskola som är basen i filmen, Al-Azhar-universitet i Kairo. Han ska en gång ha sagt att han åkte till Frankrike och såg mycket islam utan att se muslimer. Sedan kom han hem till Egypten och såg ingen islam men många muslimer. Historien har Saleh berättat i samband med premiären av sin "Boy From Heaven". Berättelsen ramar in filmen väl, korruption och gudlöshet på en muslimsk institution. Al-Azhar är sunnimuslimers främsta maktcentrum.
Adam är en fiskarson från en by som får möjligheten att studera på Al-Azhar via ett stipendium. Hans läshuvud hjälper honom föga i den miljö han landar i. Inledningsvis är det trevande försök från hans sida att komma in i sammanhangen. "Den stora imamen" på universitet går bort och suspekta typer träffas för att diskutera hur de ska lösa tillsättningen. Inte så långt efter att han lärt känna en annan ung man får Adam bevittna hur denne nya vän mördas. Men mitt i manipulationen och spelen finns en enkel människa som är avväpnad inför allting som händer omkring honom. För självklart lämnas inte Adam i fred när en statstjänsteman ska utnyttja honom för att få rätt person i rollen som betydelsefull imam.
På vissa sätt är "Boy From Heaven" lite för enkel och uppenbar. Den unge mannen från landsbygden som utnyttjas av landets mäktigaste torpeder. Hans totala sårbarhet och försvarslöshet inför manipulation är för given. Samtidigt känns han ibland enbart som en pjäs på plats för att flyttas omkring på brädan. Vi får aldrig veta varför Adam vill studera på just Al-Azhar. Individperspektivet är överlag ett svagare kort medan helhetsperspektivet på maktspelet är dess verkliga styrka. Tarik Saleh har skapat ett sjudande drama med politisk skärpa och empati för en huvudkaraktär vilsen i en värld han inte förstår. Fares Fares spelar översten bakom mycket av intrigerna och han gör livlösheten till en konstform. Över hans kropp syns spåren av någon som länge varit involverad i en smutsig värld, som är trött på den men kan inte riktigt komma ur sin roll. Nästan varje scen är draperat i mörker av något slag.