Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Sagolik ikon som en äkta människa

Året är 1998 och cynisk journalist möter USA:s trygga famn, varma personlighet och lena röst.

Ur filmen A Beautiful Day In The Neighbhood.

Ur filmen A Beautiful Day In The Neighbhood.

Foto: Pressbild

Recension2020-07-10 10:20
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

A Beautiful Day In The Neighbhood
Video on demand - Släppt på streamingtjänster
Regi: Marielle Heller
I rollerna: Tom Hanks, Matthew Rhys, Susan Kelechi Watson, Chris Cooper m fl.
Betyg: 4

Fred Rogers kanske inte är välkänd utanför USA. Själv visste jag inte mycket annat än att jag via internet sett ett av de 150 tal han höll i sitt liv till universitetsstudenter som tog examen. Ett berörande tal om värdet av de människor som hjälper oss fram i livet. "A Beautiful Day In The Neighbhood" är baserad på en artikel i tidskriften Esquire 1998 om programledaren. Journalisten Tom Junod var skribent. I filmversionen spelar Tom Hanks den älskade barnprogramledaren tillika alla barns hjälte. Hanks som är kusin i sjätte led till Fred Rogers. Ändå är filmen framförallt om journalisten, här kallad Lloyd Vogel. Mötets effekt på honom är vad den här historien gräver i.

Rogers var en amerikansk institution. Programledaren med den sammetslena rösten vägledde amerikanska barn genom livet i över 30 år. Med programmet "Mister Rogers' Neighborhood" på nationella TV-kanalen PBS gav han allt för sitt verk och barnen från 1968 till 2001. Programmet tog upp ämnen som vanligtvis inte förekom i barnprogram. De kunde handla om döden, skilsmässor, mobbing, syskonrivalitet och skolan. Filmen innehåller rörande scener där barn på tunnelbanan sjunger hans sång till honom, något som hänt i verkligheten. 

Rogers själv talade om bristen på förundran i samhället. Han ville skapa en lugn atmosfär där barn kunde nå sitt inre jag. Deras välmående var fokus för honom. Filmens manus knyter ihop verkligheten väldigt väl med den sagolika värld som Fred Rogers levde i. Känslan av vem Rogers var förmedlas till ryggmärgen. En avgörande behållning är Tom Hanks i rollen som Rogers. Att gestalta en så ovanlig person kommer med hög risk att imitera, men Hanks får denna ovanliga människa att framstå som ytterst mänsklig. Den drömskt godhjärtade mannen som en man, och inte ett helgon. Fred jobbar aktivt med att vara vad han anser att han bör leva upp till. Det är extraordinärt svårt att få den balansen att se så enkelt ut som Tom Hanks gör. Generellt flödar det av värme i den här skildringen. Journalistens fiktiva livsproblem må hamna lite väl innanför mallen ibland men budskapet att livet innehåller alla känslor hade gjort Rogers själv stolt.